Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. VASATIDEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på bekostnad af Henrik Fleming och hans maka, desamma som donerat den stora
södra portalen. Ett altarverk med målningar och sniderier i tre afsatser öfver
hvarandra, en skänk af drottning Kristina 1647, prydde koret, som genom ett
rikt arbetadt mässingsskrank, en gåfva af fru Anna Bure 1667—69, skildes från
långhuset. En praktfull dopfunt med omgifning donerades 1665 af riksdrotsen
Magnus Gabriel De la Gardie. Härtill kommo efter hand en mängd vapensköldar
och prydliga epitafier, af hvilka dock det mesta gått förloradt vid senare
omdaningar.
Bättre ha de rent arkitektoniska partierna bibehållit sig. Midtskeppets
spetsbågiga arkader resa sig öfver fem par kraftiga kolonner med åttasidiga
listverkskapitäl. Öfver de två gröfsta kolonnparen i midten öppna sig högst
uppe under hvalfven de ofvannämnda takkuporna såsom läktare infattade af ett
slags rusticerade pilastrar. Hvalfven i midtskeppet äro något högre och bredare
än i sidoskeppen — sålunda den i Norden redan under medeltiden så ofta
förekommande hallkyrkotypen —; de äro lågspetsiga och utmärkta genom sin rika och
varierande nervförgrening (bild 69). De utgå här från ett slags konsoler i form af
nedhängande tappar, medan de i sidoskeppens ytterväggar hvila på ett annat
slags konsoler i form af listverk med nedanför anbragta kartusch- eller sköldformer,
samtliga af huggen sten.
Kyrkans nuvarande inredning förskrifver sig från en på senare år gjord
restaurering (1893—94) under ledning af arkitekterna Carl Möller och A.
Lindegren.
Tyska kyrkan. Midt inne i den gamla staden, mellan trånga gator
och gränder, i en af de få delar af hufvudstaden, som ännu bibehåller något
af ålderdomlig stämning, höjer sig den tyska församlingens kyrka, S:t Gertrud.
Visserligen erbjuder den ej några mäktiga eller rikare arkitektoniska former,
men den höga, vidt omkring synliga tornspiran, det gamla gallerstaketet af
smidesjärn med sina sammanslingrade initialer och sina minnestaflor, de gröna
lindarna på den lilla trånga kyrkogården och portalens stenskulpturer fängsla öga
och sinne och ge ett intryck af anspråkslös förnämhet och gammaldags patricisk
soliditet.
Såsom kyrkan nu ter sig, är den väsentligen ett verk af det sjuttonde
århundradet och vår egen tid — men dess minnen gå långt tillbaka. Här stod
under medeltiden den heliga Gertrudis gillestuga, en i Stockholms häfder
märklig byggnad. Här församlades de svenska och tyska borgarne till gemensamma
öfverläggningar, här blef 1448 Karl Knutsson vald till Sveriges konung, här har
säkerligen den förste vasakonungens stämma ljudit. Efter växlande öden
öfverlämnades gillestugan 1607 till den tyska församlingen såsom gudstjänstlokal.
Den gamla gillestugan, för hvilken nu åter en tid af uppblomstring inträder,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
