Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. VASATIDEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utgjordes vid denna tid af en enkel fyrsidig hall. Först af allt uppfördes ett torn
vid västra sidan. Ett sådant hade ingått redan i konung Johans byggnadsplaner
men utfördes först 1613—18 af Hubert Gillisson de Besche. Öfver den
egentliga fyrkantiga tornkroppen höjde sig en åttkantig byggnad i två afsatser och
öfver denna en hög åttkantig spira. Ett torngalleri blef uppsatt, 1632, af
timmermästaren Anton Springer, och 1702 omgafs den öfversta tornspetsen af fyra
pyramider med Karl XII:s namnchiffer. Den gamla byggnadens hvalf lagades 1619,
och Jost Herman (Henne?) arbetade 1629 på den dåvarande hufvudportalen.
Kyrksalen blef emellertid snart för trång för den växande tyska
församlingen, och en utvidgning var nödvändig. Man tänkte först (1636) uppföra en
alldeles ny treskeppig kyrka, men två år senare (1638) framställdes af den
ofvannämnde strassburgerbyggmästaren Hans Jakob Kristier en annan plan, nämligen
att längs södra långväggen uppföra en tillbyggnad lika stor som den gamla,
rifva mellanväggen och ersätta denna med två pelare. Man tvekade och hyste
allahanda betänkligheter mot konstruktionens fasthet; slutligen beslöt kyrkorådet
att högtidligen tillfråga mästaren: »ob er als ein verstendiger Bawmeister mit
Gottes Hülfe ein bestendig Werck uff zwei Pfeiler zu verfertigen vermeinte, solcher
Gestalt dass die sämtlichen Deutschen und in Sonderheit die Eltesten, Beysitzer
und Vorsteher Ehr und keine Schande haben sollten». — »Daruff antwortete der
Bawmeister ja», heter det i den gamla församlingsboken.
Man grep sig nu an, och på fyra år var byggnaden i hufvudsak färdig.
Stenhuggaren Basilius Goldschmidt på Öland lämnade 6 juli 1641 räkning på 8
pelare och delar till en portal. Medel anvisades af församlingen och skänktes af
enskilda. Sålunda hade redan 1636 Nicodemus Richter och Carsten Schenck
högtidligen lofvat att skänka en pelare, hvad den än månde kosta. Den andra
pelaren är enligt inskrift skänkt 1641 af Johann Brusenhagen: »Got zu Ehren, der
Kirchen zum Besten und Zihrat», och följande år bekostade Henrik Fleming det
mellersta af de tre nya hvalfven, hvilket ännu bär hans namn och vapen.
Kyrkan hade härmed i hufvudsak erhållit sin nuvarande form af en bred
tvåskeppig sal, täckt af sex rikt fördelade hvalf, hvilande på två i midtlinien stående
pelare och på sex mot dem svarande halfkolonner på lång- och kortsidorna.
Hvalfven, hvilka lifligt påminna om Jakobs kyrkas, utmärka sig för sin ovanligt rika
fördelning och bära i hufvudsak medeltida karaktär. Vi befinna oss långt fram i
senrenässansens tidehvarf, men ännu lefva de gotiska kyrkobyggnadstraditionerna
hos den borgerlige byggmästaren. De två stora pelarna bestå visserligen af fyra
kraftiga halfkolonner med ett slags toskanska kapitäl men erinra starkt om
gotikens knippepelare. Äfven i fönsterarkitekturen härska gotiska former.
Efter hand kommo detaljerna. Den sydliga hufvudportalen (se plansch)
fullbordades 1643 — den reparerades och förmodligen äfven framflyttades 1768.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
