Svensk byggnadskonst 1530-1760 / 106 (1904) Author: Gustaf Henrik Vilhelm Upmark - Tema: Architecture and Construction Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. VASATIDEN

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

är af modernt ursprung. Portalerna, en på västra tornfasaden, en mot söder på
vapenhuset, infattas af toskanska kolonner (den västra) eller pilastrar (den södra),
som uppbära hvar sin bit förkroppning och däröfver en halfverad gafvel; mellan
gafvelhalfvorna äro instuckna taflor med inskrifter. Den förnämsta yttre
prydnaden utgöra dock de fyra gafvelröstena. I hufvudanordningen återklingar här
ännu den medeltida trappgafveln, men trappafsatserna äro utfyllda med långsträckta
voluter i huggen sten, ytterst på hörnen höja sig små pyramider, knoppar eller
vaser, och öfversta afsatsen afslutas med ett litet lågspetsigt gafvelkrön. Ytan
uppdelas genom listverk i horisontala fält, och dessa skäras å de tre yngre röstena
(1652—1659) i sin ordning af vertikala pilastrar, allt af huggen sten. De sålunda
uppkomna fälten upptagas af rundfönster, af löfverksgirlander samt af sirliga
vapensköldar: Axel Oxenstiernas och hans gemåls, fru Anna Bååt, å högkoret,
vapenhuset och sakristian; sonen Johan Oxenstiernas (2 gånger)
och hans båda gemålers, Anna Sture och Margareta Brahe, å
det södra grafkoret. Här märkes äfven en allegorisk figur
»Fromheten» i en särskild nisch. I dekorationen framträder för öfrigt
liksom i andra samtida arbeten det i och för sig rätt osköna
s. k. broskornamentet med dess naturalistiska, i nyckfulla, om
människoörats höjningar och sänkningar erinrande kontur- och
reliefbehandling. Likheten med Tidö- och Fiholmsgaflarna är
omisskännlig, och man torde häraf utan alltför stor tvekan kunna
draga den slutsatsen, att de äro utförda af samme stenhuggare
som dessa, mäster Heinrich Blume, som under dessa årtionden var verksam i
Stockholm.

Bild 75. Profil af pilasterkapitäl, Jäders kyrka, Södermanland.

Det inre erbjuder för öfrigt mycket af intresse, både af medeltida ursprung
och af yngre. Där är t. ex. ett präktigt järngaller vid ingången till det sydliga
kapellet (bild 68). Men hvad som här i Axel Oxenstiernas grafkyrka främst
tilldrager sig uppmärksamheten äro de fyra epitafier, som den vördnadsvärde åldringen
på sin lefnads afton lät upprätta åt sig själf och sin hustru, åt sina föräldrar, åt
sina i unga år hädangångna barn samt åt tvenne likaledes i unga år aflidna syskon.
De äro utförda i svart marmor med ornerande delar i ljusådrig marmor och
alabaster och ha formen af stora taflor med öfverstycken, infattade af kolonner och
flankerade af allegoriska småfigurer. Deras konstnärliga betydelse får ej sättas
alltför högt, men de äro karakteristiska prof på sin tids allmänna smakriktning, af en
kraftig dekorativ verkan, dyrbara som material och af ett godt tekniskt utförande.
Äfven i dem göra vi bekantskap med en af tidens mest värderade konstnärliga
talanger, den från Tyskland inkomne mäster Henrik Wilhelm, hvars flit och
trohet högeligen berömmas af rikskansleren.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>