Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. VASATIDEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som 1569 inskrefs vid universitetet i Frankfurt an der Oder och som var son till
en målare Johann Gansauge. År 1590 erhöll han konungens tillstånd att bryta
sten i stenbrotten vid Fogelsång nära Lund, och 1592 var predikstolen färdig.
De tio namn på skånska herrar jämte deras vapensköldar, som äro anbragta dels
på predikstolens bröstning dels på en närgränsande pelare, beteckna sannolikt
donatorerna.
Konstruktionen är den sedvanliga: en sexsidig korg, hvars bröstning indelas
af en romersk bågställning med små korintiska kolonner, öfver korgen ett något
vidare ljudtak med paviljongliknande öfverbyggnad. Korgen stödes af en rikt
skulpterad bärsten. Materialet är hufvudsakligen ljusgrå sandsten med svart och
hvit marmor eller alabaster för bärande och prydande delar, ljudtaket är till
större delen af trä. Härtill kommer en sparsamt använd dekoration i färger och
förgyllning. Hela konstverket, där sirlighet och omsorgsfull detaljbehandling
förenas med en utpräglad blick för helhetsverkan, bär vittne om ett mer än vanligt
utbildadt konstnärligt förstånd. Om en direkt efterbildning af italienska
renässansformer kan här ej talas, men ett inflytande häraf — fjärran ifrån — gör sig dock
gällande i synnerhet i figurframställningarna och i växtornamentiken. På nordiskt
sätt följa här i brokig omväxling smidesornament, maskaroner, heraldiska motiv,
fruktfestoner, allt sammanarbetadt till ett verkningsfullt helt och utfördt med stor
skicklighet.
Dopkapellet i Västerås domkyrka. Såsom exempel på en borgerlig
votivgåfva från 1600-talets början och sålunda också på smakriktningen inom
borgerliga kretsar vid denna tid omnämnes här det egendomliga dopkapellet i
Västerås domkyrka (se plansch). Det utgöres af en ståtlig dopfunt, omgifven
af ett högt skrank, skänkt enligt testamente af den i Västerås år 1620 aflidne
borgaren Simon Döpken till domkyrkan, där det i forna tider hade sin plats i
kyrkans främre del — för närvarande är det uppställdt bakom högaltaret.
Enligt en gammal uppgift, som synes mycket antaglig, härstammar arbetet från
Lybeck och hör således till den stora grupp af olikartade, rikt snidade
snickeriarbeten, kistor, skåp, bord o. dyl., som ofta förekomma i nordiska samlingar.
Dessa lybeckerarbeten utmärka sig mera för teknisk fulländning och dekorativ
helhetsverkan än för skönhet och känslighet i enskildheterna. — Det hela har
äfven stor likhet med en samtida anordning i Mariakyrkan i Lybeck och kan
sålunda möjligen hänföras till samma upphofsman.
Västeråskyrkans dopfunt har i enlighet med medeltida förebilder formen af en
hög bägare på lejontassar och smyckas rundtomkring med figurer i upphöjdt arbete.
Det höga locket, som upplyftes medelst ett i taket fästadt tåg, bildar ett litet af
änglar omgifvet och af en Kristusbild krönt rundtempel. Den omgifves af ett rikt
snidadt skrank, indeladt med joniska pilastrar, och med nedre delen prydd med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
