Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. KAROLINSKA TIDEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han, »skall den, som kommer till Stockholm, där finna byggnader, som icke
allenast sakna motstycken i Tyskland utan äfven i Frankrike och, jag tillåter mig att
säga det, i hvarje annat land i Europa med undantag af Italien. Icke med
afseende på antalet, icke heller till omfånget, men i arkitekturens regelbundenhet, i
hvilket afseende de mera än annorstädes närma sig det italienska byggnadssättet
och i följd däraf antiken.» — Detta uttalande af den fint bildade främlingen, som
under de närmast föregående åren besökt nästan alla Europas länder, låter nästan
som ett loftal öfver Nikodemus Tessin d. ä:s och Jean de la Vallées konst, och
i hvarje fall gifver det en tydlig bekräftelse på det italienska inflytande, som här
gjort sig gällande. — Den italienska såväl som den franska klassicitetens
hufvudfordran var symmetri och regelbundenhet. »Architectura civilis är en af de
artigaste sciencer i världen», heter det i Nikodemus Tessin d. y:s friherrebref; den
är en »science», icke en fri konst. Allt grundar sig på fasta regler, goda
förebilder och erkända auktoriteter. Betecknande är därjämte förkärleken för det
värdiga och ståtliga, för pompös rymlighet och styf prakt.
Den förnämsta uppgiften för byggnadskonstnären blir herresätet på landet
och adelspalatset i staden, därjämte uppföras äfven praktbyggnader, såsom
slotten vid Drottningholm och i Stockholm. En liflig verksamhet råder under
perioden, och Dahlbergs Suecia upptager, som ofvan nämnts, bortåt ett hundratal
nybyggen från denna tid. I Stockholms förstäder, på Norrmalm, Södermalm och
Riddarholmen, reste sig de nya adelspalatsen, som gåfvo staden dess prägel.
Framför allt var det kring Mälarens eller de mindre insjöarnas leende stränder, i
Uppland och Södermanland, som dessa ståtliga herresäten växte upp, omgifna af sina
trädgårdar, med den mörka skogsranden längst bort vid horisonten, med de hvita
murarna och de höga svarta taken höjande sig öfver sädesfälten och parkernas
gröna kronor.
En stor omsorg ägnas åt själfva grundplanens gestaltning. Regelbundenhet
och symmetri äro de oeftergifliga fordringarna. Den gamla pittoreska
medeltidsborgen med de tillfälliga anordningarna och de sirliga renässansdetaljerna anses
nu barbarisk; den unge Tessins yttrande om slottet i Heidelberg är i detta
afseende betecknande: »Je länger man es ansieht, desto schlechter kommt es Einem
vor.» Delarna grupperas nu i stället symmetriskt å ömse sidor om en midtaxel, de
gamla tornen förvandlas till midt- och hörnpaviljonger eller framsprang (risaliter).
De enkla höga taken med de därpå framspringande takkuporna och flöjlarna
ersättas af rikt utsirade vattentak af olika former, prydda med enkom utarbetade
skorstenar eller med vaser och pyramider. Det svenska herresätet utbildas under
samma förutsättningar som det franska — t. ex. slottet Vaux-le-Vicomte af Levau
eller Maisons-sur-Seine af François Mansart, båda samtida med den äldre Tessin
— men ej som imitation af detta utan som en jämnårig samtida. Ur denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
