Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. KAROLINSKA TIDEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
arkitektoniska indelningen af bröstningen med bågställningar och kolonnetter
försvinner och ersättes af konsolliknande voluter och ramverk, omslutande relieftaflor.
I stället för den äldre tidens färgrika, målade dekoration och intarsia komma nu
förgyllning och modellering; de strängare arkitektoniska motiven utbytas mot mera
naturalistiskt behandlade draperier, blomsterfestoner, figurer m. m.
Ett ståtligt exempel af detta slag erbjuder predikstolen i Stockholms
Storkyrka (se plansch), den tredje i ordningen på denna plats efter reformationen,
rikt utstyrd med förgylldt löfverk, draperier och sväfvande figurer. Den är en
gåfva af fru Elisabet Hansdotter Funck, 1701, och äfven utförd af Burchardt
Precht enligt ritning af Nikodemus Tessin d. y. Ett praktfullt motstycke till
denna bildar den från samme mästare härstammande predikstolen i Uppsala
domkyrka, skänkt af drottning Hedvig Eleonora efter den stora kyrkbranden 1702.
Ehuru i något stympadt skick kvarstår den ännu på sin ursprungliga plats. Till
en senare period hör den i rika rokokoformer utförda predikstolen i Stockholms
slottskapell, ett verk af bildhuggaren E. Ljung.
Till kyrkornas inredning hörde äfven de för förnäma församlingsmedlemmar
afsedda bönbänkarna och läktarna. Redan Erik XIV hade i ett bref gifvit
befallning om att praktfulla bänkar för honom själf och medlemmarne af den
kungliga familjen skulle anordnas i domkyrkorna och andra mera betydande kyrkor.
En sådan bänk med hans yngre broders, hertig Magnus’ af Östergötland,
vapensköld och namnchiffer finns ännu kvar i Vreta klosters kyrka. Den tillverkades
år 1576 af en snickare vid namn Erich i Söderköping. De med Gustaf II Adolfs
och hans gemåls monogram prydda bänkarna i Kalmar slottskapell hafva förut
omnämnts (sid. 56.) Tyska kyrkans i Stockholm lilla prydliga läktare i blått och
guld för den kungliga familjen (jfr sid. 98), utfördes år 1672, sannolikt enligt
ritningar af N. Tessin d. ä. Omkring tjugu år yngre äro de båda kungsstolarna i
Storkyrkan, hvilka modellerades år 1694 efter ännu i Nationalmuseum förvarade
ritningar af N. Tessin d. y. Den arkitektoniska karaktären är här nästan alldeles
försvunnen. Bänkarna stå midtemot hvarandra uppe i midtskeppet; de omgifvas
hvardera af en bröstning i hvitt och guld, och invid den bakom varande pelaren
höjer sig bakväggen i form af ett tungt förgylldt draperi, under det att en kolossal
kunglig krona, buren af änglar, bildar ett slags baldakin.
Äfven må erinras om de praktfulla orgelverk, hvarmed kyrkorna under
denna period försågos.
Klas Bielkenstjernas grafvård i Österhanninge kyrka. Fru Barbara
Åkesdotter Natt och Dag, änka efter riksrådet och amiralen friherre Klas Hansson
Bielkenstjerna († 1662), lät år 1663 invid östra gafveln af Österhanninge kyrka,
belägen i närheten af familjens gamla gods Årsta, uppbygga ett prydligt, mot
kyrkan öppet grafkapell. Den eleganta resningen, de välberäknade anordningarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
