Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. KAROLINSKA TIDEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
enhetligheten i Tessins skapelse. I stället för de tre gårdarna med de dem
omgifvande, hvar för sig själfständiga husen, visar den nya planen en enda stor,
fyrkantig, på alla sidor omsluten borggård (bild 111). Från denna fyrkant, hvars norra
sida sammanfaller med det gamla slottets, framspringa i öster och väster fyra
låga flyglar. De förra omsluta en trädgårdsterrass med utsikt öfver »Strömmen»,
den s. k. Logården, de västra flyglarna jämte två fritt liggande byggnader
bilda den »yttre borggården». — N. Tessin d. y. har här framlagt den mogna
frukten af sina mångåriga italienska studier. Han hade omsorgsfullt förberedt sig
för det stora verket, hvilket redan under hans första resa 1673—80, särskildt
under det långa uppehållet i Rom, föresväfvat honom. I Nationalmuseum förvaras
anteckningar af hans hand, och vi lära genom dem känna, huru han på sitt systematiska
och eklektiska sätt studerar ej endast Vitruvius, Palladio och Scamozzi men äfven en
Daniele Barbaro, Karl Philipp Dieussart och andra. Han genomgår noggrant
detaljerna i bekanta och berömda förebilder, såsom Berninis planer till Louvren i
Paris, han studerar pal. Farnese, pal. Chigi, pal. Gaetani, Campidoglio och andra
romerska byggnader. I likhet såväl med den tidigare renässansens teoretici som
med t. ex. François Blondel (1618—1686) i sin »Cours d’ Architecture», lägger
äfven Tessin hufvudvikten på en byggnads proportioner, på massornas gruppering
och jämvikt samt söker att matematiskt fastställa dessa. Slottsbyggnaden bär
sålunda såsom helhet prägeln af den romerska senrenässansen, sådan den utbildats
genom Vignola och hans efterföljare.
Den norra fasaden (se plansch), de norra och södra längorna inåt
borggården liksom samtliga sidopartier sakna indelning med kolonn- eller
pilasterordningar och äro endast uppdelade genom den kraftiga fönsterarkitekturen, samt
genom hufvudvåningarnas bröst- och gördelgesimser — hörnen prydas med pilastrar
eller rustika. Dessa motiv sluta sig nära till de romerska förebilderna t. ex. pal.
Paluzzi, pal. Chigi, pal. Sciarra, pal. Borghese, Lateranpalatset och andra. —
Nordfasadens ståtliga helhetsverkan beror därjämte i hög grad på det dominerande
läget och de väl beräknade uppfartsvägarna.
För de öfriga fasadernas midtpartier äro andra och rikare motiv använda,
hvarigenom byggnadens stränga karaktär mildras och omväxling ernås. Så visar den
östra sidan (se plansch) mot Logården en anordning, som påminner om Lorenzo Bernini
och i synnerhet om dennes af Tessin så mycket beundrade, aldrig utförda
louvrefasad. Liknande motiv, ehuru förenklade, återfinnas både på den östra och västra
gårdsfasaden (se plansch). För sydfasaden (se plansch) har Tessin användt ett
öfver fem fönsteraxlar utbredt triumfbågsartadt motiv, erinrande om undervåningen
på äldre kyrkfasader, t. ex. den berömda Gesù i Rom — jämför äfven domkyrkan
i Kalmar — eller om Fontana dell’Aqua Paola; af en liknande typ, ehuru yngre,
äro äfven fasaden å S. Giovanni in Laterano samt den bekanta Fontana di Trevi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
