Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Nordenflycht - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lyran inbjuder till skälmeri. Också i hennes väsen
funnos drag att le åt. Dock om man vill le åt den
naiva ifver, med hvilken hon proppade i sig likt
och olikt af tidens kunskaper och idéer (gjorde hela
romerska riket till en ragout på sin tallrik, som
Dalin säger), afväpnas man af det brinnande
sanningsbehof, som lät henne oaflåtligt brottas med
sig själf och de motsträfviga filosofiska böckerna
för att nå klarhet, och vill man le åt den
öfversvallande och öfverdrifna känslosamheten i hennes
på botten ej opraktiska eller overkliga natur, förgår
lusten inför den känslans idealitet, det naiva allvar,
som funnos hos henne och i hennes sång stundom
kunde strömma fram med så källklart flöde. Skulle
man slutligen vara nog elak — som den unge Kellgren
var det — att se det löjliga i den kärlekskranka
öfverspändhet, som ännu fyllde den korpulenta, icke
längre unga kvinnans sista år, försvinner hvarje spår
häraf, då man minnes denna åldrade lidelses tragik,
hur ödesdiger den blef för henne själf — hon köpte
med lifvet dess sista illusion — och till hvilken
beundransvärd, ofläckad skönhet hon förmådde lyfta
denna känsla i sin dikt, i vers, som ännu hafva kvar
hyacinters rörande vårdoft.
Vi le icke. Hon hade ett godt hufvud och
ett stort hjärta, fru Nordenflycht — och om de
båda lågo i ständigt inbördes krig, är det något,
som händt större snillen än henne och barn af
senare vid andliga brytningar mer vanda åldrar än
hennes. Hon är den första moderna människan
i den svenska dikten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
