Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Nordenflycht - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man från en annan värld med sitt strida svarta
hår, sina brännande ögon, sin lidelsefulla och
plebejska mun. Det var alldeles kronologiskt riktigt,
att fru Nordenflycht till sist efter den moraliske
stoikern, den estetiske teologen, den voltairianske
epikuréen förälskade sig i den fjärde och sista af
seklets manliga hufvudtyper, den revolutionäre
rousseauanen. Men denna kronologiska följdriktighet
skulle stå henne dyrt. Man kunde förutse en
tragedi, då den 44-åriga, en smula koppärriga
Aspasie blef passioneradt kär i en 26-årig Saint
Preux!
Denna händelse sammanföll med fru Nordenflychts
uppbrott från Stockholm. Ömtålig hälsa och
ännu ömtåligare penningförhållanden hade förmått
henne härtill, och hon hade utsett sig ett landtligt
eremitboställe vid Mälaren åt Uppsalahållet, midt
emot Sjö slott, där en nyvunnen väninna bodde,
den lika vackra som begåfvade grefvinnan Catharina
Charlotta De la Gardie. Här arrenderade fru
Nordenflycht en vacker idyllisk dalsänka, genomrunnen
af en pastoral å, och lät bygga sig ett hus. Hon
inredde det ljust och gladt, med det klara färgspel
af lätt taft, skiftande siden och ljust, gladt porslin,
som hon älskade med hela sin samtid och som är
så förtjusande. Denna äkta rokokotäcka och
behagfulla anakorethydda gaf hon namnet Lugnet.
Med hvilken bitter, svårmodig ironi har hon icke
själf måst nämna detta namn, ty här skulle den
sista tragiska slutscenen af hennes oroliga lif i
oändlig vånda utspelas.
Hon flyttade hit ut på våren 1762, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
