Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Fru Nordenflycht
- IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men hennes själ vann intet varaktigt stöd af dessa
stridiga system.
Se andras tankar, hjälp och tro
de äro dig som lösa segel.
De vända sig som vinden gå.
Tvekan och ångest blefvo läsetimmarnas
resultat.
Knappast förekommer också något ord så ofta
i dessa andliga bekännelsedikter som oro. När hon
skrifver årets saga och i fyra dikter »Vår-ro»,
»Som-mar-ro», »Höst-ro» och »Vinter-ro», vill skildra
årstidernas behag, blir det i själfva verket deras oro
hon tolkar, ty samma längtan efter förklaring fattar
henne inför vårens knoppar, sommarens gröda,
höstens fallande blad och vinterns stjärnor. Än
synes världen henne en lasternas tummelplats, en
tragikomedi som slutade, när förhänget föll:
Ditt väsende skall släckas ut,
när man din kropp i jord skall sänka.
Din kraft, din känsla, vett och ljus,
din tankekraft, som går så vida
har intet annat att förbida
än delas i smått stoft och grus.
Än åter strålar universum för hennes öga såsom
ett konstverk, där allt vittnar om en mästare öfver
alla jordiska konstmakare. Hon erinrar sig de stolta
ord, med hvilka Pope i sin af henne ifrigt studerade
»Essay on Man» brännmärkt människomyrans önskningar
om att se det världssamband, inför hvilkets
omätlighet dock hennes tanke svindlar, rubbadt och
ändradt för sina små ledsamheters och bedröfvelsers
skull:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:38:52 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svengest/0047.html
