Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Nordenflycht - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
SVENSKA GESTALTER
mod och heliga stridslust. Orädd, med en ärlighet
som icke visste af baktankar, förfäktade hon hela
lifvet igenom sina meningar. Hon ägde vidare denna
rörande, osläckliga bildningstörst, som kännetecknar
människoklasser, för hvilka kunskapen varit en
hemlighetsfull, med sju sigill tillsluten bok och som
aldrig tröttna att dricka ur den ändtligt tillgängliga
källan. Men speciell för fru Nordenflycht själf var
den sega sanningskärlek, med hvilken hon kunde
fråga en och samma sak, ständigt återkomma till och
studera samma metafysiskt-religiösa punkter. Denna
uthållighet var måhända ett arf från fadern, revisorn
i kammarverket, en äkta typ för Karl XI: s
ämbets-mannastånd med dess samvetsgranna svenskhet.
Med dessa karaktärs- och intelligensgåfvor
parade fru Nordenflycht ett sundt, varmblodigt
kvinnotemperament. Hennes väsen var innerligt och
lidelsefullt, men på samma gång rent och kyskt.
Tidens lättsinniga böcker nådde hennes bokskåp men
icke hennes hjärta eller diktning. I högsta måtto
hade hon sitt köns erotiska idealitet och står i detta
hänseende rätt ensam i 1700-talets litterära Sverige.
Man jämföre henne blott med de kärleksdiktare,
som följde efter, en vällustig epikuré som Creutz
eller en hetsig njutningsmänniska med böjelse för
utsväfningar som den unge Kellgren. Fru
Nordenflycht var verkligen såsom hon själf en gång skrifvit
en själ, som fint och starkt och ömt och häftigt känner —
och en sådan själ var af naturen vigd till att i
den svenska poesien för första gången afgifva den
svenska kvinnans vittnesbörd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
