Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dygdens sångare - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 10
SVENSKA GESTALTER
försänkte sig i Seneca, Epictet och Marcus Aurelius,
»till dess han blef en fullkomlig stoicus till
tänkesättet om icke till utöfningen». Under sin
disputation försvarade han Rousseauistiska tankar.
Afhandlingen var författad af den lärde juristen
Nehr-man-Ehrenstråhle och rörde studiers bruk och
missbruk, »deras gagn att dana upplysta medborgare
och skickliga ämbetsmän, deras skadlighet genom
att fostra lättsinnighet och veklighet i
samhället och så blifva källa till sedernas
allmänna fördärf».
Efter afslutade lärospån ankom Gyllenborg 1751
till Stockholm och blef instucken i ämbetsverken.
Mycket mot sin vilja erhöll han en syssla, »hvars
namn sårade hans öron och uppväckte i hjärtat en
oöfvervinnelig afsky». Den för en äkta skrifvares
akustik säkert skönt klingande titeln »registrator
i justitiekanslerskontoret» skänkte honom sålunda
ingen glädje. Med fröjd bytte han 1756
ämbetsrummet mot hoftiljan, kallad till kavaljer hos
kronprins Gustaf. Den unga Gyllenborg med sitt
svärmiska utseende och sitt skaldiska grubbel,
»världsföraktaren» under galonerna och den
broderade sammetsrocken, var ett nummer för sig i
det lättsinniga, glada hof, som bildades kring
prinsarne. Mycket bemärkt synes han icke hafva
gjort sig. Han var hvarken politiker eller
nöjesriddare. Ehuru han flera års tid till och med sof
i samma rum som kronprinsen, kom han aldrig
honom nära. Annat än kylig välvilja skulle aldrig
Gustaf III visa mot hans person.
Men under denna tidrymd, då hans kamrater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
