Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dygdens sångare - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DYGDENS SÅNGARE
81
och politici, som skräfla och skrifva, af hofmän och
ädelborna, som paradera:
Ett ymnigt förråd finns af dem som staten tära:
men när jag skådar det, hvars sysslor riket nära,
när jag från torg och hof, till plog och väfstol går,
då röjs en mänskobrist, som aldrig fyllnad får.
Partifejderna och kannstöperiet hafva fördärfvat
glädjen och förstört landets lifslust:
Sen med Regeringsvett hvar skalle proppad blef,
man fjärran alla glam ur våra samkväm dref.
Dikten är från 1757—59. Ej långt därefter skulle
Bellman begynna sin apoteos af stockholmslifvets
lustbarheter under frihetstidens sista decennium —
men Gyllenborg såg blott den politiska och
moraliska villervallan. Hans satir gifver med catonisk
harm den nyktra, sträfva afvigsidan af det lif, som
i Fredmans visor strålar i alla ett prismas brokiga
dagrar. Politiken var till sist ej heller glömd i
omarbetningen af »Världsföraktaren». För en gång
får Gyllenborgs tröga vers något af Juvenalis’
flammande retorik, t. ex. när han utbrister:
Till den förnedringsgrad ha våra seder kommit,
att man sitt tänkesätt, som varor håller falt
och tingar äran bort åt dem som mest betalt.
Hon går som skiljemynt i dagligt bruk och vandel
långt från att någon skäms för en så nedrig handel,
man tycks berömma sig, att ha den konsten lärt,
att vinna på ett gods, som syns så föga värdt.
På häftiga allusioner var det heller ingen brist i
denna dikt.
g. — Levertin, Svenska gestalter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
