Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dygdens sångare - III - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 10
SVENSKA GESTALTER
rande tomhetskänsla själfve den lättsinnige epikurén
i hans nöjestummel. Hur många taggar funnos
icke i alla dessa rosengirlander, och hvilken rädsla
för uppvaknandet i rokokons champagnestämning.
Det finns en spricka i sinnena, genom hvilken
lifs-lusten försinar, samtiden kallar den ledsnad, »ennui».
Hos andra yttrar sjukdomen sig som elakhet eller
perversitet, men det är tomhetsormen, hvilken lik
en fenrisulf ringlat sig kring världen och gnager
på dess inälfvor.
Från detta själstillstånd är det Rousseau utgår,
och först från detsamma förstår man helt både hans
allbekanta läror och den enastående hänförelse hans
skrifter väckte. Han blef en frälsare för en andligt
öfveransträngd och sjuk mänsklighet.
IV.
I det föregående är det omöjliga försökt —
att på ett par sidor teckna ett tidehvarfs
intellektuella psykologi. Men dessa reflektioner öfver
upplysningsålderns andliga stämningslif ådagalägga
först, hur typiskt Gyllenborgs lärodikter spegla
1700-talets världsåskådning. De äro i detta
hänseende icke blott de tidigaste men också de starkaste
af seklets öfverflödigt talrika svenska tankedikter.
Först men också ytligast möta de alldeles färska
intrycken af Rousseau i de båda vidlyftiga poemen
Ungdomens och Fägringens försvar, införda i Vårg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
