Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår främsta herdedikt och dess skald - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAR FRÄMSTA HERDEDIKT OCH DESS SKALD 11 1
vänskap, då jag väl känner hans talanger och hans ut
märkta karaktär.»
Ekeblad slutar med att kalla Creutz
»extrëme-ment tendre».
Sådan var Atis och Camillas skald med sin
vekhet, sin älskvärdhet och sin vänskapskult, då
han lämnade fosterlandet och därmed också sitt
diktarlif. Från och med nu tager diplomatens
historia vid, och från och med denna tid äger man
också en mängd intressanta dokument om Creutz,
hans lefnad, resor, ämbets- och
umgängesförhållanden. Det är hans egna, för en litteratör vackra
men för en diplomat nästan komprometterande litet
verklighetsskarpa bref, framför allt till Gustaf III,
men därjämte en myckenhet andra källor, både
svenska och utländska. R. F. v. Willebrand har
härom tryckt ett intressant föredrag, men långt mer
ändock skulle kunna skrifvas om den älskvärde, i
så skiftande och fängslande omgifningar lefvande
diplomaten. Om allt detta skola här blott två ord
tillfogas för att afrunda skissen öfver Creutz’
lefnadsöden.
Creutz reste icke till Madrid direkt. Han
uppehöll sig först i Paris, stiftade vänskap med flera
af de författare, hvilkas verk han beundrat hemma
i sin studerkammare i Stockholm, framför allt med
Marmontel, som alltid skulle förblifva den af de
parisiska skriftställare, som stod hans hjärta
närmast och i hvilkens memoarer man också finner
den mest hänförda målning öfver Creutz’
personlighet, som öfver hufvud taget finnes. Att Creutz
just valde Marmontel till sin förtrogne, till Gyllen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
