Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår främsta herdedikt och dess skald - I - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 10
SVENSKA GESTALTER
Ulrik Scheffers tillbakaträdande ville Gustaf 111
blifva sin egen utrikesminister. Creutz vann
emellertid hemma i Stockholm lika mycken tillgifvenhet som
i Paris — »ömsom filosof, statsman, litteratör,
courti-san, roué, men alltid omtyckt», skrifver en samtida.
Till den tur, som följt detta söndagsbarn under
hela hans lif, kom som en sista lyckoskänk kallelsen
till uppbrott just i rätta ögonblicket, innan han själf
— en ungdomsgestalt som han var — blef tyngd af
någon ålderdom och innan Gustaf 111: s mörka år
begynte med farliga politiska förvecklingar, som
kräfde vid ärendenas roder en annan hand än
en svag och trött epikurés. Grefve Gustaf Filip
Creutz afled 1785, just som han nära Haga börjat
uppbygga »en agréable reträtt». Tivoli skulle denna
förverkligade herdeboning hafva hetat. Endast några
jordhögar syntes sedan däraf. Stort mer blef som
bekant icke heller synbart af hans monarks drömda
Sans Souci på Haga. Samtidens bref öfverflöda
af vackra minnesord öfver Creutz och berättelser
om den leende, nästan ironiskt förekommande
artighet, med hvilken den alltid älskvärde hofmännen
emottog äfven den siste, fastän objudne besökaren:
döden.
II.
Redan Creutz’ tidigast tryckta verser, hans
äldsta bidrag till Tankebyggarnes poetiska kalender
»Våra Försök» hafva nästan alla pastoral hållning.
Undantag bildar ett filosofiskt »Ode öfver ängslan»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
