Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår främsta herdedikt och dess skald - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 10 SVENSKA GESTALTER
En herdedikt är sålunda i själfva verket den
»Elegie», som Creutz i »Våra Försök» offentliggjorde
i sin första form. Omarbetad väckte denna dikt
sedermera ett stort uppseende, intygadt bland annat
af Hallmans parodi. Här skall den betraktas i sin
första gestaltning, ej så fulländadt klar och ren som
den senare, men af mer omedelbart lif. Creutz
har här hvarken påverkats af de latinska
elegidiktarna eller deras franska efterföljare. Dikten är
alldeles tvärtom tillredd efter pastoralens kända
recept. Det är en monolog af en herde, som,
försmådd af sin herdinna, utgjuter sitt kval i skogens
ensamhet och beslutar att dö med den tillbeddas
namn på sina läppar. Intet ämne har sedan
Theo-critos’ dagar varit mera vanligt i herdedikten än
detta, och i enskildheter råder samma
konventionalism. Damon, den olycklige älskaren, erinrar sig
det samtal som afgjort hans öde och upprepar
detsamma, i det dikten faller in i dialog, idyllens
älsklingsform. Den älskade, den spotska Zephis, är
en typisk »belle inhumaine», till hvilken herdedikten
haft oräkneliga hårdhjärtade systrar. Med kallt
koketteri ber hon, att Damon, om någonsin hennes
»lilla fägring» varit honom kär, skall svära att lyda
henne. Damon försvär sig Ögonblickligen och blir
förtviflad, då han som hennes ultimatum får
befallning att aldrig mer
på ett förtretligt sätt berätta mig din plåga
och med din myckna suck här efter ledsna mig,
på mig du aldrig bör förmätet mera tänka:
ditt hjärta kan du nu en annan skänka.
Farväl, men våga ej att mera visa dig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
