Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår främsta herdedikt och dess skald - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAR FRÄMSTA HERDEDIKT OCH DESS SKALD 139
grekiska. Förtrolig bekantskap med antik diktning
framträder öfverallt i Atis och Camilla. Än är
en rad från Virgilius direkt efterbildad och inryckt i
texten, än omskrifver Creutz, som i de redan anförda
raderna om, hur Camilla tager kärleksguden i sin
famn och därunder såras af dennes trolösa pilar, ett
motiv ur de anakreontiska sångerna. Creutz’ egen
vers besitter också den antika poesiens förmåga att
med en enda rad eller ett verspar gifva en hel bild,
ett litet poem för sig midt i den stora dikten. Af
sådana med klassisk bredd och säkerhet målande
rader kan man till exempel citera de två följande:
Förbi en vassig strand de stinna segel fly —
En mörk och bortglömd lund åt tysthet helgad är. —
Hur sammanträngdt mycket af bild och
stämning gömma icke två rader som dessa:
Det är den största skänk som himlen oss kan ge
att få med dagens ljus den som man älskar se.
Liknar icke detta verspar en blommande kvist,
som en lycklig älskare sticker i sin ännu slumrande
bruds hand?
Sådan är Atis och Camilla, Sveriges yppersta
herdedikt. Redan Tegnér, som utomordentligt fint
karakteriserat denna sång af »västanvind och
morgondagg», klagade öfver att den var glömd. Sedan
den gången — 1836 — har dikten sannolikt blifvit
ännu mer förgäten. Men felet ligger icke hos Atis
och Camilla, utan hos läsarna, hos en bullersam
och plump nutid, som kanske af allt har svårast att
glädja sig åt rent välljud och ung, oblandad sinnes-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
