Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredmans epistlar - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDMANS EPISTLAR
167
epistlar! Hur hänger icke allt ihop: form, känsla
och figurer!
Människorna, som Bellman framför, äro
visserligen i sina hjärtan föga berörda af den franska
fernissa, som de, så godt de kunna, söka breda
öfver sina manér. De äro i själfva verket
gammal-svenskt råa och våldsamma naturer med knekt- och
äfventyrartag. Det ursinne, med hvilket de, män
och kvinnor, hängifva sig åt musikens och kärlekens
paroxysmer, är uttryck af samma lidelsefullhet
under den bundna ytan, som i äldre tider skapade
bragd och hjältedat och lät de tyska barnen
inslumra med bön om skydd för de vilda svenskarna.
Det är alltid den tunga naturen, full af hetsigheter.
Men rokokons form har gifvit passionerna en
cirklad fasonering. Det är rokokons dansform, som
rycker hela sällskapet med och gifver sitt sken af
elegans och fransk belefvenhet. Det är menuettens
och kapriolens form. Äfven utan musiken känner
man detta. Bara en blick på själfva strofbyggnaden
uppkallar bilden af bugande herrar med rundade
armbågar och damer som göra reverenser i en
kontradans. Bellmans sångmö behöfde icke som
Ulla Winblad taga danslektioner af Mollberg. Den
gratie, som är tidens skyddsgudinna, hade själf lärt
henne dansa på lätta fötter och koketta klackar,
»lik en brud med krona charmerande allas bröst».
Chariterna hade redan från vaggan utsett detta
stockholmsbarn till sin gunstling. De följde honom
också på hans fulaste vägar, i de smutsiga
gränderna, öfver krogarnas och jungfruhusens trösklar.
Så blef tonens enhet bevarad öfverallt. Allt är stili-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
