Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En aristokratisk tidningsskrivare och hans familj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
SVENSKA GESTALTER
I sjunde numret kommer slutligen det ryktbara
anfallet på konungens närmaste förtroendeman Carl
Scheffer, som väckte ett så ofantligt uppseende. Det
är ett »Bref från Landsbygden», skildrande
förhållandena i den satiriska Dalinska sagstilen med sin
skenbara godsinthet, under hvilken i själfva verket ligger
mycken häftighet. Sverige liknas vid en herrgård,
där efter det ständiga fogdeombytet medan gamle
herren lefde (under frihetstiden) det blifvit reda,
»sedan den unge godtaliga Husbonden satt upp på
ett papper, hur alla ärenden skulle skötas». (1772.)
Olyckligtvis kom den gamle »vallgubben» (Schäfer)
med i spelet och ville bli rättare, och hans tusen
projekt och experiment, hans prat och nepotism
hafva fördärfvat det hela. Men man höre
Ceder-hjelms egna ord. Agget till den gamle
motståndaren gör honom till en verklig skriftställare med
en genial pamflettists skärpa.
»Wallgubben, som nu icke följer fårena längre, fast
han har namnet och underhåll, sprang ikring om nätterna
när han inte kunde sofwa och väckte upp folk för att
prata om, hvad han hade sett och hört och läst om andra
Herrgårdar, och aldrig slöt han sina berättelser förr än
han inbillat dem, att något i gården skulle rifvas ner,
och när det var gjordt, så sprang han till kvinnfolken
och pratade lika så mycket med dem.
Fast Wallgubben aldrig tänkte långt för sig än mindre
att han någonsin tänkte två gånger på en sak, så
räknades han likväl för att mena hjärtligt och väl, så att
Husbonden lät honom komma och hörde på hans fjäsk.
Isynnerhet brukade han komma vid folkömsningstiden och
Wallgubben rekommenderade sina bekanta och liksinnade, och
pratade och fjäskade. Det dåger intet och det dåger intet,
sade han, det måste giöras om, det måste tagas bort,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
