Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tegnérs ungdomsutveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEGNÉRS UNGDOMSUTVECKLING
210
efter meter och rim: då en väderhvirfvelvind lyfte upp
för mina fötter ett stycke nedsmutsadt papper. Nu har
jag från längre tid tillbaka en synnerlig ömhet för sådana
där pappersbitar, ty det har ofta händt mig att i dem
igenfinna mina bästa poemer, oder, fabler, elegier och
brudskrifter. Sen näml. dessa under sin resa till odödligheten
passerat från tryckeriet nu till krämarboden, nu till
sockerbagaren, nu till de skönas hårlockar, har ej sällan händt,
att jag återfunnit dem på gatan, upptagit och förbarmat
mig öfver den återfunna sonen. — Hvem vet, tänkte jag,
om du ej här återfinner din sista ’Elegi’; jag tog upp
papperet och började läsa, men till min förundran fann jag
det vara en annan författare, tilläfventyrs likså lycklig som
jag. Det var skrifvet i gamla karakterer — välan, tänkte
jag, kanske gör jag här en upptäckt i antiquiteterna. Jag
stoppade papperet i min ficka, gick hem, torkade det för
kakelugnen, och läste ehuru med möda följande:
Där lefde på den tiden en flicka vacker och
blomstrande som en majdag, ung som Hebe, liflig och spelande
som en västanvind. Hennes förstånd var bildadt och
hennes själ öppen, känslofull och god. Allt detta viste snart
sin vederbörliga effekt. Tillbedjare trängdes omkring henne,
liksom rimsnidare kring en prispenning. Jag sluter af denna
liknelse, att fragmentet ej var skrifvet i våra dagar. De
gjorde till hennes ära baler, där man dansade intill
blodspottning och vers där man gäspade intill snarkning;
ner-snöade henne med sockerstrutar och julklappar, försäkrade
henne väl tusende gånger, att hon var en ängel, en blomma,
en stenklyfta, ett tigerhjärta, jämte dylika artigheter;
suckade, jämrade sig, sörjde sig till döds väl tio gånger om
dagen, med mera dylikt, som hörde till den tidens kurtis.
Hon kunde ej heller vara känslolös för en så rar
tillgifvenhet. Det gjorde henne ondt att icke kunna göra dem alla
lyckliga, men hon ville åtminstone vara rättvis i sitt val.
Hon beramade alltså ett offentligt (Huru oförskämdtl
Liksom hon skulle haft några andra än offentliga!) möte med
alla sina kurtisörer, där hvar och en af dem borde uppge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
