- Project Runeberg -  Svenska gestalter /
233

(1919) Author: Oscar Levertin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tegnérs ungdomsutveckling

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TEGNÉRS UNGDOMSUTVECKLING

210

i Stockholm (öfverdirektör Strübings), är sålunda
alltjämt en melankoliker, kusin till Werther, stel
och bortkommen i sällskap. Den för första gången
sedda stora staden är blott »stenblock, ideliga
stenblock», där intet kan skänka ett hjärta någon
tillfredsställelse. Umgänget med några jämnåriga och
vittert intresserade vänner som Choræus och
Kullberg sporrade honom emellertid till diktning, och
under uppehållet i Stockholm 1803 och därefter i
Lund och på Rämen 1804—5 skrifver han en hel
följd af poemer, som låta oss se, hur den gamla
metafysiska striden fortfarande fyller och upptager
hans själ. Det är — om man undantager det
tämligen innehållstomma stycket »Kulturen», ensamt
intressant genom sin encyclopedistiska blick på
historien — »Den vise», »Förvillelsen», »Ynglingens
sotsäng eller lifvet och döden». I »Den vise» tecknar
han 1700-talets manliga idealtyp, den stoiske
filosofen, som, oberörd af en vrång och planlös värld,
vänder sin tinning mot storm och blixt, utan hopp
men också utan skräck. Gyllenborg i sitt »Ode öfver
själens styrka», Bergklint i sitt »Ode öfver lifvet» och
Kellgren i dikten »En stadig man», hade alla tre
skildrat samma tankens hjältetyp, samma moderna
Cato-ättling. Tegnérs verser hafva reminiscenser
från dem alla. Det själfständiga i hans dikt är det
fördjupade pliktbegrepp, hvilket skildrats som »Den
vises lefnadsankare», en tydlig verkan af Kants etik.
Poemet »Förvillelsen» betecknar den djupaste graden
af Tegnérs tvifvel — den öfverbjuder Kellgrens »Våra
villor», kallande allt illusion, och själfva
odödlighetsbegreppet en »säll lögn, som på grafvens andra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:38:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svengest/0235.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free