Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tegnérs ungdomsutveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
SVENSKA GESTALTER
brädd vänder sin spegel mot lifvet». Kullberg, som
hade dikten i manuskript, påpekade också dess
irreligiösa lära. Stänk af en rent voltairiansk skepsis
finnas också från dessa år, då han ledsnat på
»blindbocksleken med Kant», i Tegnérs bref. I »Ynglingens
sotsäng» slutligen råder samma dysterhet inför
rasslet af liemannens vapen, samma hatfulla rysning
inför dödsklockornas döfva, oförståbara klang som i
Schillers ungdomsdikter. Man kan icke svartare
skildra världen än i rader som dessa:
Inunder mig till graf, till graf står bäddad jorden,
uppöfver himmelen till likhvalf buktar sig.
Det är först år 1806 som en ljusare, försonligare
stämning träder in i Tegnérs ungdomsdikter. Det
är först i ett alltför litet uppmärksammadt, poetiskt
växelspråk med naturen, kalladt »Lifvet» (utkast till
dikten »Träden»), i hvilket skalden protesterar mot
den Kantska läran om naturen såsom till sitt
innersta otillgänglig för tanken, och i stället i
berusad samhörighet med allt, med något af fläkten
i Fausts monologer förklarar sig vilja som syskon
»älska gräset som vaggar, vinden som fläktar, eld,
luft, allt».
I den strålande dikten »Fridsröster», den svenska
»Seid umschlungen, Millionen», finner han slutligen
en princip för en världsharmoni i den kärleks- och
broderskänsla till hela mänskligheten, som var den
stora revolutionens arf till vårt sekel. I allkärlekens
stora frimurarlära får Tegnér som Schiller en
räddning från den inre förbränning af missmod och
tvifvel, som sedan år 1799 hotat att bryta hans lifslust.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
