- Project Runeberg -  Svenska gestalter /
245

(1919) Author: Oscar Levertin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Carl Snoilsky - På Snoilskys dödsdag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TILL CARL SNOILSKY

245

Med vers som dessa hade den dödssjuke poeten
kunnat sofva sig själf till ro i vissheten om att
hafva varit en poesiens riddare utan fruktan och
tadel, en af det skönhetsdanande ordets sista stora
konstnärer i vårt land. Sedan den stilla, klara
septemberdag, då Viktor Rydberg på Ekeliden för
alltid slöt sina ögon, har icke en sådan dödspost
gått genom Sveriges bygder som denna höstmorgon
i maj med sina brustna, vinddrifna skyar.

Carl Snoilsky afled vid icke fullt sextiotvå års
ålder. För hans egen del kan man knappast sörja.
Så vidt man kan döma, hade han fyllt sin existens’
mått. Säkerligen bor hos hvar och en, som varit
skapare och i lycka och ångest njutit det verkliga
diktarkallets privilegium, en hemlig önskan att icke
behöfva öfverlefva verksamhetens tid, att slippa nå
lifvets och diktens pensionsålder. Men när det i
denna stund känns så smärtsamt, att han är borta,
är det oss andra det gäller, vårt land, som åter
mist en af sina stora och glansfulla gestalter. Carl
Snoilsky var vår litteraturs siste klassiker. Han vai
den siste af en hel generation, som nu är borta,
han var det ännu lefvande bandet vid allt ärofullt
och förgånget inom svensk diktkonst. När man såg
honom, kunde man ännu tänka på gustavianer och
göter. I sina fasta, rena, oförvitliga konstnärshänder
höll han det svenska språkets och den svenska
diktningens gyllene tradition.

Men ej nog härmed. Det var icke blott såsom
de stora dödas naturlige arftagare och efterföljare
som han var oss dyrbar och som han kommer
att saknas, men äfven för sin rent personliga uppen-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:38:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svengest/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free