Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Carl Snoilsky - På Snoilskys dödsdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL CARL SNOILSKY
249
sjöng skalden sedermera — alltför blygsamt, ty
en mer äkta lärjunge af Horatius, än den unge
Snoilsky blef, har Romaskalden och världsmannen
med den kyliga blicken och det lifsberusade löjet
icke fått i många länder. Men ynglingen blef
student och frihetssångare på samma gång, ridderlig
hyllare af sin ungdoms offer för den fräcka
öfvermakten, Polen och Danmark, mindre världsklok och
gubbklok än unga poeter i gemen nu för tiden,
kännande sig själf som eldtändare, medan
valborgs-eldarna knöto sin flammring kring Uppsalaslätten.
Men först i Italien slog hans dikt ut i blom,
Hvem har begynt med en prolog som den
»inledningssång», hvilken han skref i det gamla Padua
i september 1864? Så fullt, så rent, så klart, så
brusande klingar hans instrument, att man godt kan
tänka, att han kommit till Padua öfver Cremona
och aflurat de gamla klassiska lutmakarne deras
hemligheter. Det »unga vin», som han skänkte i,
hade redan förunderligt mycket af gammalt vins
arom och doft, och som ädla viner och god konst
tyckas dessa italienska ungdomsdikter också blott
vinna med åren. Hur gärna hade man icke en
lefvande skildring, en lefvande afbild af den unge
Carl Snoilsky från denna tid, då han vandrade på
Palatinen med Henrik Ibsen och sjöng sin trotsiga
sång om Neros gyllene hus, ung Aladdin, trefaldt
gynnad af naturen med bördens, diktens och
skönhetens gåfvor.
Men på alla svenska i södern sorglösa och
frigjorda Italiafarare vänta förr eller senare banden
och bekymren i vinterriket. Efter sin sydländska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
