Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Carl Snoilsky - På Snoilskys dödsdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL CARL SNOILSKY
251
Sveriges karta, där deri lyriska topografien för hvart
ögonblick öfvergår till hög relief. Det är af den
utomordentliga, aldrig slappade kärleksfullheten i
dessa dikters konstnärliga gestaltning, som man kan
mäta graden af denne svenska konstnärs och svenska
adelsmans lidelse för sitt fosterland.
Hvad Snoilsky lefvat vidare utöfver hvad här
ofvan skisserats, är blott en fortsättning utan
förnyelse, utdragning af redan gifna linjer. Hvad
Snoilsky diktat utöfver de uppslag, som här
antydts, är en efterblomstring, oväsentlig för den, som
vill se honom i eftervärldens belysning. Ett drag
af torka och stillastående vidlåder nog hans senare
lefnadsårs diktning. Om hvilken lyriker gäller icke
detsamma? Och hvilken har ärligare, mer
karaktärsfast hållit sig inom sin naturs gränser än denne
man, hvilken in i sin sista samling bevarar sin
historiska lapidarstil och sitt kristalliskt slipade, från all
symbolisk romantik kemiskt rena språk. Liksom
hämtade från en historisk inskrift verka ännu
stroferna i den slutvignett, som lyktar Snoilskys
diktargärning, slutvignetten till ett praktverk öfver Sverige,
och hur stark är icke i sin lakonism denna hans
sångmös sista hälsning till den svenska tallen,
landets abbreviatyr:
Du tall bland gråa bergen
en seg och stolt natur,
alltjämt du håller färgen
i både ur och skur.
Du ännu föreställer
det folk, du kände förr,
dig sista bladet gäller,
du utpost för vår dorr!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
