Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Selma Lagerlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men ej nog därmed. I hennes berättelser råder
en logik, som icke är vår världs vanliga, men i
sitt skenbart paradoxala sammanhang synes i släkt
med lifsprocessens egen dunkla lag. Den gåtfulla
musiken bakifrån förhänget ljuder ofta med
förvånande klang i hennes ord. Hon har en förmåga
att få mening i det absurda och konsekvens i det
brutna och osammanhängande, som låter oss studsa
till. Ibland inbillar jag mig, att hon gjort
bekantskap med parcerna och att de tre tandlösa gamla
ödesgudinnorna känt vägen till hennes stuga och
vid det stilla eftermiddagskaffet förtäljt henne både
ett och annat: Lachesis hur lifvets väf spännes och
grundas, Atropos hur dess röda ränning och brokiga
mönster danas af den outtröttligt bildande skytteln,
Klotho hvadan trådar och schabloner klippas af.
I en af sina berättelser, »En historia från Halstanäs»,
skildrar Selma Lagerlöf en gammal pensionerad,
kuriös svensk officer, som använder ålderdomens
fritid att väfva sig en stor trasmatta, i hvilken »han
väfde in sitt eget och sina vänners lif i en ringa
efterlikning af det, som han menade, att han sett
framställdt i Guds väfstol».
Denna underbara och sagolika trasmatta kan
kallas en bild af hennes eget författarskap.
Trasgrannheten saknas nämligen icke i detsamma, icke
en viss hemväfd brokighet, hvilkens smak understundom
kan vara tvifvelaktig, men allt detta glömmes
inför dess oändliga rikedom på mönster och motiv,
som verkligen gör den till en enastående
efterbildning af världsväfven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
