Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Selma Lagerlöf - Jerusalem III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SELMA LAGERLÖF
301
af dessa skildringar äro utomordentligt sköna —
som t. ex. den om Tims Halfvor, hvilkens lilla
dotter begrafts i Jerusalem, och hvilken icke kan
tänka henne få graffrid och sömn i den brända
sydländska marken. Ingenting skildrar bättre och större
den instinktiva hophörigheten med den nordiska
jorden än scenen, där denne Halfvor, själf döende,
kommer bärande på dotterns uppgräfda kista och
som en sista önskan bönfaller sina landsmän om
att låta det döda älsklingsbarnet få »ligga under
grön torfva» och »lägg också mig under en grön
torfva» tillfogar han och sluter för alltid sina ögon.
En grön torfva, det är hjärterötternas längtan efter
Sveriges mark, efter den ljufva grönskan, som
vederkvicker äfven de tröttaste och mest förgråtna blickar.
Det är längtan efter daggen, som tindrar i
aftonsvalkan och i sin renhet är ett löfte om alltings
förnyelse, längtan efter suset af gräset på grafvarna,
förenande föräldrars och barns minnen. Den gröna
torfvan är hela den svenska jordens mikrokosm.
Sedermera är det åter Ingmarssagan, den
svenska bondens släktsaga, som alldeles
öfvervägande lägger beslag både på författarinnans och
läsarens uppmärksamhet. Det är åter en
äktenskapskonflikt, en samvetsömhetens och den falska
stolthetens strid, som i den första berättelsen om
Ingmarssönerna, hvilken inleder hela verket.
Med betagande värma skildrar Selma Lagerlöf
hur lifvet, som vill blom och frukt, sliter- sönder
den spindelväf af falska plikter och själfplågeri, med
hvilken samvetskvalet kan omsnärja en människa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
