Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En blick på den svenska tidningspressens utveckling i vårt land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
resande så tidigt och ofta, som tillfälle gifves och
åtminstone 3 å 4 gånger om året afsändas". De, som önskade
tidningen med posten, kunde härom antingen själfva eller
genom närmaste postkontor anlita postkontoret i Åbo. Den
sistnämda utvägen begagnades dock sällan på grund af de
därmed förenade kostnaderna, utan påtogo sig resande
med en rörande offervillighet att öka sitt bagage med
dessa tidningspakett. Det må. tilläggas att hela bestyret
med prenumerationssedlars försäljning och tidningens
distribution, naturligtvis utan den ringaste ersättning, i
landsortsstäderna åhvälfdes lärdomens representanter skollärarne
och prästerna. Så tillkännagafs, att prenumerationssedlar
kunde köpas i Helsingfors hos rektor Forsius, i Borgå hos
lektor Alopaeus, i Vasa hos kollegan Chronander, i
Uleåborg hos kollegan Wegelius o. s. v.
Lika litet som Finlands första tidning till det yttre
motsvarade hvad man i våra dagar. förstår med en
tidning, lika litet gjorde den det i afseende å innehållet. Det
var icke politiska och merkantila förhållanden, som hos
oss framkallade en tidningspräss, ty de lågo ännu i sim
linda. Vi torde komma sanningen närmast, om vi säga,
att det lilla Åbobladets första framträdande var uttrycket
af ett djupt kändt fosterländskt behof hos vårt lands
insiktsfullaste män att i vidaste kretsar sprida nyttiga
kunskaper. Själen i företaget var från första stunden och
långt framgent Henrik Gabriel Porthan, för hvars
sjudande värksamhetslust tidningen till någon del blef en
afledare. Vid hans sida stodo män, sådana som den kände
biskop Mennander, naturforskarne professorerna Per Adrian
Gadd, Per Kalm och Johan Kraftman, provincialläkaren
doktor J. G. Bergman, hofrättsråden J. F. Lilius och Peter
Jusléen m. fl. Snart inträdde i redaktionen den högt
begåfvade docenten, sedermera professorn G. Tidgren och
skalden J. H. Kellgren. Längre fram redigerades den af
Jakob Tengström och Frans Michael Franzén. Med
sådana redaktionskrafter tycker man, att något storartadt i
publicistisk väg hade bort kunna åstadkommas. Att det icke
skedde, berodde väl främst af de små och trånga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
