Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En blick på den svenska tidningspressens utveckling i vårt land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En bland de intressantaste företeelserna inom vår
periodiska literatur var Åbo Morgonblad. Det var icke
en literär tidskrift som Mnemosyne, ej häller var det en
vanlig tidning. Det saknade nyheter, annonser och
dylikt, som hör till en tidning, men det hade något, som
samtidens tidningar visserligen saknade, men som utgör
en viktig beståndsdel af alla bättre nutida prässorgan —
vi mena ledande artiklar. I själfva värket kunna vi säga,
att Morgonbladet var en nästan oafbruten serie af ledare,
såvida man därmed förstår allvarliga uttalanden i politiska
och sociala frågor, som röra fosterlandets väl.
Abo Morgonblad redigerades af dåvarande docenten
i historia vid Åbo universitet Adolf Ivar Arvidsson. Med
ungdomlig kraft och ett tillräckligt mått af själfförtroende
gjorde han sig till de liberala och fosterländska idéernas
förkämpe i vårt land. „Vi hafva trott", säger han i en
anmälan af bladet, „det vara en plikt hos enhvar, som i
fäderneslandets läroanstalter erhållit sin literära bildning,
att efter sin förmåga och i förhållande till de kunskaper
han hunnit förvärfva sig åter i sin ordning söka att
upplysa och undervisa sina landsmän. Vetenskaperna böra
icke vara en död och nedgräfd skatt, de böra vara ett
ljus, tändt för människorna.″ Och vidare: „Till det
oförfalskade rätta och sanna skola vi oupphörligen sträfva.
Skulle emot förmodan vårt lugna och fredliga fosterland
hysa sådana nutidens spökrädda personer, som på
templets murar speja uti dunkel och dimmor efter ovanliga
och skrämmande järtecken, så få vi heligt försäkra dem,
att vi ingenting bebåda, att vi ej bringa några budskap
åt tidens augurer, ehuru vi väl kunna blifva ett lätt rof
för dem, som vaka i mörkret.” Arvidsson kände således
redan i början marken svikta under fötterna, men med
oförskräkt mod gick han till sitt värf. Sin stora debyt
gjorde han med en ledande artikel, som fylde hela det
andra numret af bladet och bar öfverskriften „En blick
på vårt fosterland″. Författaren visar här, huru en ny tid
vaknat för vårt fädernesland, huru ett nytt lif måste
tändas med den nya dagen. Finland var bestämdt att styra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
