Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En blick på den svenska tidningspressens utveckling i vårt land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig själft; det skulle uppställa stiftare och värkställare af
lagar. Ämbetsmän med vanliga kunskaper dugde ej;
statsmän måste uppträda. En mager husbehofspatriotism förslog
ej mera. Det gälde att älska sitt fädernesland, att för det
offra alt. Så fortfor författaren att med sin tordönsstämma
söka väcka sina dufna landsmän till besinning om hvad
deras frid tillhörde. Och det behöfdes i sanning. Det var
en tung, töcknig luft, som omslöt alla sinnen och skymde
blicken för framtidens kraf. Det var fara värdt, att,
medan Finlands egna män i dådlös dvala läto den tid gå sig
ur händerna, då de bort handla, andra kunde komma och
göra det i deras ställe. Med klar insikt om denna fara
kände Arvidsson sig manad att åstadkomma en politisk
väckelse och pånyttfödelse i fosterlandet. Med eldig håg
och med hänsynslöshet grep han sig värket an. Hans
nästa stora artikel handlade „Om nationalitet och
nationalanda". Man kan säga, att Arvidsson genom denna artikel
i finsk jordmån omplanterade de idéer, som han under sin
studietid i Sverige insupit i de svenska göternas kretsar.
„Tvänne osynliga band”, så börjar han, „fästa människorna
vid hvarandra; deras kraft är oslitlig, men den makt,
hvarmed de väcka, är en högre, obegriplig. Man benämner
dessa osynliga band: Folk och Stat. Det senare, grundadt
i förnuftet och behofvet, är det förras ledare och den ljusa
stjärna, på hvilken alla nationers blickar strängt äro
fästade; ett begrepp till hvars realiserande efter den högsta
idé människorna i så många årtusenden oupphörligen
ansträngt sig och ännu fortfara att syfta. Det förra är oss
ifrån födseln närmare; det ligger i en dunkel, sällsam,
oförklarlig, men oöfvervinnelig känsla, hvilken med en
hemlig, men oemotståndlig makt fäster oss vid den nation,
inom hvilken vi ingått i lifvet. Dessa ord gifva oss ett
begrepp om det kraftfulla, kanske något uppstyltade språk,
som Arvidsson använde. Emellertid blefvo dessa och
likartade artiklar i Mnemosyne de första väckelserna till de
finskhetssträfvanden, som senare upptogos och vidare ut-
vecklades af J. W. Snellman och hans meningsfränder.
Synbarligen för att förvissa sig om, huru långt han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
