Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några blad ur Garlsborgs grevskaps historia 1852-1859
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vid ett sådant tillfälle tvenne bönder för detta ändamål
af borgmästare och råd begärde intyg härom.
Samma medel, någon kortare tids häkte,
rekommenderade hauptmannen också åt kamreraren att använda vid
tillfälle. En gång hade en skeppare, som var skyldig
grefven inemot 400 dr. afseglat utan att klarera sin skuld; som
han äfven förut hade tett sig ohöflig och „brukat mun" om
grefvens räntor, beder hauptmannen att kamreraren vid hans
framkomst till Stockholm ville för hans „förböns skull"
bereda honom qvarter antingen i gamla rådstugan eller
något annat tjenligt rum en natt, 2 eller 3, „om det icke
följde för stort omak". „Det vore androm till skräck;
man njuter här ingen rätt på dem", skrifver hauptmannen.
I augusti 1656 hade en afskrift af en
reduktionscommissionens skrifvelse till landshöfding Johan Graan
om stadsinkomsternas återgång till kronan och deras
skyndsamma indrifvande genom landshöfdinge-embetet tillstälts
hauptmannen. Denna inskränkning i grefvens rättigheter
hade till följd, såsom hauptmannen skrifver, att „en och
annan fattat detta såsom om äfven grefvens
jurisdictionsrätt öfver staden därmed vore upphäfven", hvarföre han
frågar, om han fortfarande skulle befatta sig med
executionsväsendet i staden och annat slikt eller ej — — „det
hade allaredo blifvit likasom kallt i det väsendet". Och
i början af det följande året anmärker hauptmannen i en
sin skrifvelse, hurusom han förmärkt „en liten vedervilja
utaf borgmästare och råd här i staden, allt sedan som de
högv. herrars bref ifran reduktionen ankom till staden,
icke så mycket mig till person beträffande, som eljes till
embetet". Också anförer kamreraren i en sin skrifvelse
till kammar-collegium, att „då kronans fogde skall i
rådstugan sitta där bredvid och taga af staden deras utlagor,
vet borgerskapet icke, hvem de lyda skola". Snart nog
skulle det också visa sig, att respekten för den grefliga
myndigheten betydligt hade aftagit, ej blott för borgaren,
utan också hos bonden, hvarom längre fram skall anföras.
Ett för de judiciela förhållandena vid denna tid
upplysande fall rörande en lifssak torde här böra något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
