- Project Runeberg -  Skrifter utgivna av Svenska Litteratursällskapet i Finland XXVIII /
51

(1894)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några blad ur Garlsborgs grevskaps historia 1852-1859

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och otidig". Redan tvenne dagar förut hade denne hos
borgmästaren, såsom hauptmannen säger, tillfogat honom
„stor och olidlig vanära". Nu förmanade han honom
några gånger att vika, „förskonandes mig i mitt eget hus".
Denne fortsatte dock med sina förtretliga ord.

„Då omsider kunde jag icke längre lida’t", skrifver
hauptmannen, „utan fattade till eldgaffeln, den dock en liten tingest var
af jern och gaf honom några slängar, två öfver hvar arm och en
neder om låret, och såsom sjelfva instrumentet, dermed jag slog,
var icke större än som jag med den ena handen movera kunde
och ej heller slog antingen i hufvud eller bröst, trodde jag fast
omöjligen därefter någon skada komma; men ehuruväl jag vid Gud
och mitt goda samvete visserligen vet de slag icke vara dödshugg,
är han likväl juldagen om aftonen afsomnad. — — Det är fuller
intet tvifrel mindre andra sjukdomar, såsom hjertstyng och en svår
hosta, hafver sig ock tillslagit. Dock huru alt detta kan vara, är
jag, fattig syndare, råkad uti ett bedröfligt och fast förolämpadt
tillstånd tillika med min fattiga hustru och små barn: faller
fördenskull min nådiga öfverhet, isynnerhet min nu frånvarande
nådige grefve och Eders Nåde, an uti allsom största underdånig
ödmjukhet bedjandes mig kunde all möjlig nåd bevisas och
meddelas. Gud vet bäst min oskyldighet, kan ock låta honom än en
gång komma fram i ljuset, såsom ock min nådiga öfverhets hjerta
till misskundsamhet beveka. -— -— — Gud nåde mig, syndare,
denna vånda är mig påkommen lika som snaran öfver en fogel
och nätet öfver fisken".

Emellertid ingicks förlikning mellan hauptmannen
och rådmannen på dennes dödsbädd under kyrkoherdens
medling; dock med den fordran från rådmannens sida att
få 10 rdr i penningar och för hustruns räkning „ett godt
kjorteltyg". Men hustrun förklarade, att hon icke skulle
taga emot något, utan stälde saken till Gud och
öfverheten. Strax efter det mannen aflidit, gick hauptmannen
sjelfmant i fängelse på rådstugan, men frigafs derifrån
samma afton medelst borgen af 7 gode män.
Hauptmannen begaf sig därefter öfver till Stockholm, då under hans
frånvaro rådmansenkan i förening med kyrkoherdeenkan
så bedref det, att en prostevisitation blef hållen öfver
kyrkoherden Ringius, som tillåtit hauptmannen att bivista
gudstjensterna i kyrkan efter rådmannens död
„församlingen till förargelse och enkan till bedröfvelse", hvarefter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jul 5 00:14:29 2019 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svenlitt/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free