Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några blad ur Garlsborgs grevskaps historia 1852-1859
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
följde en resolution ifrån consistorium, att hauptmannen,
intill dess hans sak inför verldslig domstol blifvit utförd,
skulle „taga afträde bak i kyrkan". Härom skrifver
hauptmannen till kamreraren:
„Detta sannerligen ingenting förhindrar saligheten:; dock
likväl af betänkande både Hans Grefl. Nådes respect, så ock att den
gemene, enfaldige hopen måtte snart inbilla sig, det jag till en
sådan last skyldig vore, hafver jag nödgats mig alldeles tills vidare
absentera ur kyrkan och blifvit vid postillan, det mig dock fuller
okärt är. — — — Ingen må räkna mig det till storsinnighet,
att jag absenterar mig, utan sannerligen, om jag skulle det
efterkomma, jag skulle icke njuta något audiens hos den aldraringaste".
Det var vid återkomsten från sitt besök till
Stockholm underrättelsen om den ofvan omnämda
ransakningen och consistori utslag träffade honom, och strax därefter
var det uppbördsmannen Freeses död inträffade. Under
intrycket af dessa tilldragelser och under ovisshet för
hvad hofrätten i Åbo kunde öfver honom besluta,
skrifver han till Sten Bielke: „Jag kan dock icke i sådan
occasion släppa grefskapet handlöst, utan ställer hela min
förtröstning näst Gud till Eders Nåde uti all
underdånighet".
Vid allmän sockenstuga d. 18 april 1655 anmälde
hauptmannen klagomål öfver den hållna undersökningen
och tillfrågade allmogen, om någon hade förargat sig eller
klagat öfver hans kyrkogång, därtill alla svarade sig
hvarken förargat eller klagat hafva öfver hans kyrkogång,
mycket mindre [miss]unnat honom sitt rum i kyrkan".
Samma klagan anförde hauptmannen äfven inför
borgmästare och råd vid rådstugan i staden, då honom
svarades, att „de fastmera hafva dragit en stor medömkan öfver
den oförmodeliga olyckan han hafver råkat uti än som
någon förargelse däraf tagit".
Enkan fortsatte emellertid sina hämdgiriga planer
och reste till Åbo för att där afvakta hofrättens dom.
„Denna enka är likasom icke vid sina fulla skäl; aktar
intet, hvad hon lögnakteligen svär, mycket mindre hvad
hon säger", skrifver hauptmannen om henne. „Hennes
högsta medhållerska, prestenkan, skall ock hafva sagt sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
