- Project Runeberg -  Skrifter utgivna av Svenska Litteratursällskapet i Finland XXVIII /
59

(1894)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några blad ur Garlsborgs grevskaps historia 1852-1859

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Andreas Carlinus, rector cantus et primarius collega,
befordrades till en annan tjenst. „Efter igen behöfves",
skrifver Kempe till kamreraren, „en lika lärd person i
stället, som tillika med mig erhåller skolan vid sitt
berömliga esse och dagliga uppväxt", hade han „lagligen
vocerat" till sin hjelp en Dn. Johannes Grandel, „hvars
skicklighet, lärdom och goda humeur vore honom väl bekant".

„Jag vill icke annars tänka", fortsätter han, „[än] att Hans
Grefl. Nåde gerna ser, att han hafver lärda personer vid sin skola,
som ungdomen väl informera kan, ty länder det Hans Grefl. Nåde
till prisligt beröm, men tvärtom, där olärda tillsättas, kan man väl
eftertänka, hvad frukt sådana skolor göra, ty om jag hade ett
orgelverk, mån’ jag skulle sätta en åsna till att spela därpå, hvem
tro ville eller kunne dansa därefter, eller hade jag ett åkerbruk
och jag skulle bruka för plogen en hund att uppärja åkern med,
mån’ det någonsin skulle gå an att åkern komme i bruk? nej,
aldrig! Alltså blifver en odugse i skolan för docent insatt att
informera ungdomen, som intet sjelf har lärt, han förderfvar platt
och i grund bortskämmer vackra och ståtliga ingenia". Staden
ville till platsen hafva secundus collega, herr Casper, men han
vore dertill otjenlig. „Hvar icke jag får den jag kan hafva hjelp
utaf, förfaller skolan alldeles, ty intet orkar jag allena utstå den
träldomen". Johan Grandel vore „bastant och capabel".

Vid årets slut afgaf åter hauptmannen ett utlåtande
öfver rektorn, men delvis hållet i samma dunkla ordalag,
som 1 hans föregående skrifvelser.

Belangande skolmästaren, M. Lars, så hafver han en tid
bortåt varit nog flitig, men eljes mäkta sällsam och envis; han
hade för liten tid sedan några fåfänga upptåg, och var prosten
här, då vi, både jag och kyrkoherden, talade med honom vår
mening, dock allt med fog och saktmodighet, men som han
hafver någorlunda bättrat sig, mest sin flitighet, alltså vänta och
åstunda vi att bringa honom med godt manér till att öfvergifva
sin ensinnighet, ville han allenast erkänna fattigt folks
enfaldiga råd understundom för nyttiga, så blefve allt godt, hvar ock
icke, rädes jag han framdeles får skarpa klagomål uppå sig".

Hvad hauptmannen här befarade, att rektorn skulle få
skarpa klagomål på sig, besannade sig snart nog.
Hauptmannen skrifver nemligen i mars följande år:

Förledne St. Mathie dag hölls efter det högvördiga
consistorii befallning ransakning emellan skolmästarn, mäster Lars, och
djeknarna; eljes djeknarna vele ingalunda mera gå under hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jul 5 00:14:29 2019 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svenlitt/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free