- Project Runeberg -  Skrifter utgivna av Svenska Litteratursällskapet i Finland XXVIII /
64

(1894)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några blad ur Garlsborgs grevskaps historia 1852-1859

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Arbetet fortskred därföre synnerligen trögt; hauptmannens
meddelanden därom innehålla emellertid många
intressanta bidrag till belysning af tidsförhållandena, och skola
vi därföre i det följande lemna en redogörelse för de
svårigheter och omständigheter, som med detta
byggnadsföretag voro förknippade.

Hauptmannen förfrågade sig hos kamreraren, om
bönderne vore pligtige att bidraga till bygget eller om Hans
Grefl. Exc. sjelf bestrede omkostnaderna.[1] Om bönderne
skulle åläggas att efter mantal eller rök anskaffa och
framföra nödiga bräder, tegel, näfver, takved samt dörrar
och annat snickareverk, så anhåller han om speciel
befallning därom, „ty eljes", skrifver han, „vinner jag dem
intet därtill, ty detta folkslaget är temmeligen
hårdnackadt". På senhösten förenämda år hade en skuta från
Sverige ankommit med kalk till bygget, men ej hunnit
längre än 13 mil söder om staden, då den frös in.
Hauptmannen ansåg af nöden, att kalken under vintern
framforslades, och begär därföre af kamreraren att få veta,
huruvida bonden därföre kunde blifva betald eller „om den
ene bonden skulle hjelpa den andre och således alla inom
grefskapet hjelpas åt, hvilket jag väl förnimmer bonden
skall låta sig falla för svårt. Året 1655 blef ett svagt
sädesår. „Många hemman”, skrifver hauptmannen,
„befarades blifva öde och mången hade icke en penning i
uppbördsboden". Att bönderne då voro motvilliga att
i sitt ekonomiska trångmål ännu därtill utgöra
dagsverken till kungsgårdsbyggnaden är mindre att undra på.


[1]
I den mycket ofullständiga konceptsamlingen af från
kamreraren utgångna skrifvelser saknas svar såväl på denna förfrågan som många
andra hauptmannens förfrågningar, men vid den tvist, som längre fram
uppkom mellan uppbördsmannen Carl Nilsson och hauptmannen,
förekastades hauptmannen bland annat äfven den beskyllningen, att han skulle
hafva betalt bonden mindre för levererad timmerstock, än hvad denne
därför sjelf måst gifva, likasom ock att han i räkenskaperna godtgjorde
bonden, som måste leja karl att i sitt ställe utföra dagsverken till
kungsgården, mindre, än hvad denne sjelf för karlen måste betala. Till dessa
beskyllningar svarade hauptmannen, att han därvid följt order.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jul 5 00:14:29 2019 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svenlitt/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free