- Project Runeberg -  Skrifter utgivna av Svenska Litteratursällskapet i Finland XXVIII /
70

(1894)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några blad ur Garlsborgs grevskaps historia 1852-1859

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skrifver hauptmannen d. 9 juli, „oaktadt vi, som någon
förfarenhet hade om situationens beskaffenhet, höllo
otroligt fienden något stark kunna komma öfver oss; — —
men hvad som kan vara på färde på andra sidan Kexholm,
det står med tiden att förnimma". Dock resolverades, att
så många, som förmådde draga vapen, skulle gå emot
fienden, „där omtränga skulle". Värst var bristen på gevär
och krut, hvarföre borgmästaren Kordt Bockmöller d. 16
juli härom skref till grefve Per Brahe, då fienden hördes
vara i anmarsch mot Österbotten öfver 7,000 man stark.
Det visade sig dock mestadels vara falskt alarm;
emellertid höllo de sig „på all händelse vägfärdiga". Den 6 aug.
skrifver hauptmannen, att infall gjorts ofvanföre
Kajaneborg, att Pielis och Nurmis socknar skulle hafva svurit
sig under fienden och några byar i Kuopio socken vara
brända. Om fienden fortsatte sin marsch, vore man
besluten att från hvar socken göra uppbrott norr ut till
motvärn. Ryssarnes infall i norra Finland inskränkte sig
dock denna gång till ofvannämda trakter. Hauptmannen
kunde således ostördt egna sin uppmärksamhet åt
grefskapets ekonomiska angelägenheter och de af kronans
ombud uppstälda reduktionskrafven, hvilka icke alla voro
oomtvisteliga. Den förnämsta tvistepunkten gälde
arfvegodsen, för hvilka grefve Tott visserligen hade fått
grefskaps-privilegier, men för hvilka dock på samma gång
arfvegodsrätt var förbehållen; hauptmannen menade
därföre i enlighet med kamrerarens uppfattning, att de borde
gå fria för fjerdepartsräfsten, medan landshöfdingen ville
betrakta dem uteslutande såsom en del af grefskapet.

„Såsom jag väl alltid hafver tänkt hit och dit", skrifver
hauptmannen d. 25 nov. 1656, „huruledes den fjerdeparten efter
reduktionen skall kronan igen restitueras af detta grefskap och
arfvegodsen, så hafver jag ock, sedan borgmästaren förde mig herr
kamrerarens bref tillhanda, icke varit mindre därom bekymrad.
-— — — Jag bad herr landshöfdingen, när han senast reste här
igenom, det Hans Härlighet ville göra skriftlig decision, hvad han
ville fordra på K. M:ts vägnar,[1] det han väl mig lofvade och








[1] Särskildt rörande länsmans-, postbönders- och gästgifvarehemman
inom arfvegodsen, hvilka landshöfdingen likaledes ville vederkänna under kronan, utgörande dessa samtliga tillsammans inom grefskapet och
arfvegodsen 12 !/4 mantal.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jul 5 00:14:29 2019 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svenlitt/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free