- Project Runeberg -  Skrifter utgivna av Svenska Litteratursällskapet i Finland XXVIII /
73

(1894)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några blad ur Garlsborgs grevskaps historia 1852-1859

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kastade mig för näsan", skrifver hauptmannen, det denne
vore afsagd ifrån tjensten, hvarföre han intet vidare ville
förhandla med honom, utan hålla sig till Nilsson, hvilken
han gaf order att till fjerdepartens erläggande af
arfvegodsen för år 1655 uttaga penningar från grefvens bod,
hvilken befallning denne äfven åtlydde: „Detta kan nu
vara tvång, men aldrig hade jag samtyckt, att Carl sjelf
skulle öppna boden, sedan nyckeln en gång var förseglad
buren på rådstugan".

„Nu är jag väl råkad uti temmelig confusion", fortsätter
hauptmannen, „ty här spargeras både ibland borgare och bönder,
som vore jag renuntierad ifrån tjensten; — — — kan icke
inbilla mig herr kamreraren hafva annat menat, än att Carl mig
frånvarande skulle sådant uträtta; — — —- har görligen förstått,
det Carl Nilsson skall mig sådan förtret utaf skarfvade
inbillningar hafva uppåkommit, det jag aldrig förlåter, förr än han det
utsupa skall: — — jag är likväl (ovärdig) hans förman, sådan
jag är. — — — Alltså efter föregånget med mig noga
betänkande, fattar jag den resolution, det jag intet sjelf vill eller kan
nu uti högnådiga herres och grefves fjerran frånvaro och för herr
kamrerarens vidare order mig sjelf kassera utan nu i denna dag
reser till tingen och förrättar mitt vanliga embete".

Härmed afreste hauptmannen till tinget i Lappo, men
nu utbröt 1 full låga den mellan honom och
uppbördsmannen uppkomna ovänskapen. Hauptmannen redogör
för det närmare förloppet härvid i en skrifvelse till
kamreraren af d. 20 aug., däruti han klagar öfver, hurusom
Carl Nilsson „uppenbarligen i en fri tingstuga, ja vid
sjelfva tingsbordet honom icke förskona kunde, utan af
ingen gifven orsak honom så plötsligen skamfärat,
skällandes honom för en skälm och sade honom intet med
tinget hafva att beställa och att han icke skulle nånsin
sitta mera i hauptmans ställe med hvad mera, som han allt
icke ville skrifva om".

Den ringa anledningen till detta utfarande hade Carl
Nilsson tagit sig däraf, att, då vid tinget rörande Freeses
rest en persons namn utropades och „tolften” förklarade,
att mannen, hvilken Nilsson hade låtit sakfälla, emedan
han icke hade infunnit sig vid stämningen, vore en blind
tiggare, hauptmannen yttrade sig, att det vore synd att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jul 5 00:14:29 2019 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svenlitt/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free