Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några blad ur Garlsborgs grevskaps historia 1852-1859
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
låta sakfälla sådana och att det vore rätt, att den, som
det gjort, sjelf skulle betala för honom. Häraf „gjorde
uppbördsmannen sig så öfvermåttan onyttig”, att
hauptmannen, „då orden började växa oss emellan", för att icke
mera förargelse skulle ske hos den gemene allmogen,
nödgades stiga upp från bordet och under protest i rätten
begifva sig därifrån.[1] Därefter utlåter sig hauptmannen
i sin skrifvelse till kamreraren öfver sitt förhållande till
Carl Nilsson och de svårigheter, som 1 tjensten mötte
honom. Han hade befordrat mannen till platsen, hade
skaffat honom löftesmän och stått honom bi, då han varit
utsatt för beskyllningar, men huru hade denne nu lönat
honom för allt? Om han blott hade låtit honom veta, att
han ville stricte tyda herr kamrerarens bref, „aldrig skulle
jag hafva lagt mig i sådan vidlyftighet eller gjort mig
så odieus för landshöfdingen".
„Gud gifve", fortsätter han, „det ordet hade ock varit
tilllagdt uti herr kamrerarens bref, att hauptmannen intet skulle
befatta sig med något, aldrig skulle jag heller gått obuden eller
trängt mig till den omkostnad och besvär, som jag hafver måst
utstå med kringresande att besigtiga ödesgodsen, med
höbergningen, boskapen, utskrifningsväsendet, tullväsendet och mycket annat.
Jag hade icke velat lida sådan skvmf för 2 års lön, som jag nu
oskyldeligen lida måste. — — — Jag måste här alltid lefva i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
