78 (Skrifter utgivna av Svenska Litteratursällskapet i Finland XXVIII)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några blad ur Garlsborgs grevskaps historia 1852-1859

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

„Foge vi Eders Grefl. Exc. i ödmjuk underdånighet
klageligen att förnimma den stora nöd mestadels Eders Nådes
undersåtar i Carleborgs grefskap förmedelst stor missväxt, endels af
köld, endels af torka, endels af grufvelig skogsbrand uti komne
äro, så att merendels rätt nu öde blifva, som af
afkortningslängden är att aftaga, i det hela torrveds skogen (Gud bättre)
förderfvad, att vi ej veta med hvad vi oss och våra i detta år föda,
mycket mindre våra vanliga och pligtiga utskylder betala kunne;
bedje därföre i största underdånighet till Eders Grefl. Exc., det
Eders Grefl. Exc. täcktes af misskundsamhet sig öfver oss
förbarma och oss någon lindring med skattespanmåls utgörande för
ipnevarande år nådigst förskona och tillgifva.

Ödmjuke och underdånige undersåtar
af Carleborgs grefskap".

Såsom en följd af detta missväxtår sprang ock
ödeshemmanens antal upp från 50 år 1655 till 116 år 1658.[1]

Tjära var nu ock den enda vara Lappo- och
Ilmolabonden hade att erbjuda för sina utskylder. Angående
tjäruuppbörden hade borgerskapet i Ny Carleby stad
redan i augusti 1656 inlemnat en förnyad supplik till grefve
Tott och klagat öfver hauptmannens pretention att, på
grund af borgerskapets oförmåga att enligt kontraktet
inlösa räntepersedlarna, taga tjäran af bonden, „som vår
endaste handel och borgerliga närimgsmedel är”, skrifva
de. De anföra också. hurusom de genom den
nyfunderade staden Jakobstad gått förlustiga „sköna poster tjära".
Hauptmannen hade åberopat riksmarsken Jakob De la

[1] För att grefskapets allmoge alltid skulle bibehållas vid förmåga
att fullgöra sina skattskyldigheter hade kamreraren velat förbjuda all
utflyttning från landsdelen. En intressant upplysning härom förekommer
i hauptmannens brefvexling med kamreraren från år 1655. Med
anledning af något klagomål ifrån kamrerarens sida öfver att personer fått
tillstånd att öfver vintern (för att söka arbetsförtjenst) vistas i Sverige,
förklarar hauptmannen i en skrifvelse af d. 14 nov. nyssnämda år, att
han „icke kunnat finna annat än att det skulle lända dem och deras
hemman till nytta, eftersom de ock alltid för detta hafva haft det
manéret och må herr kamreraren intet tänka, att man förlofvat något löst
folk, utan fastmera ofta förbudit, det ingen må dem öfverföra; men dessa
äro gifta karlar, hafva här hustru och barn, likväl hafver jag tagit för
hvar och en borgen, och som jag förnimmer detta vara herr kamreraren
emot, skall en annan gång däruppå väl bot följa".

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Mon Dec 11 23:39:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/svenlitt/0134.html

		Skrifter utgivna av Svenska Litteratursällskapet i Finland XXVIII / 78 (1894) Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|