- Project Runeberg -  Skrifter utgivna av Svenska Litteratursällskapet i Finland XXVIII /
79

(1894)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några blad ur Garlsborgs grevskaps historia 1852-1859

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Gardies exempel, som också hade utskeppat tjära, hvartill
svarades, att de visserligen däröfver klagat och äfven fått
goda resolutioner, „dock intet hulpit". Forna magistraten
hade också därmed indulgerat och sett genom fingren.
Skulle de nu icke få behålla tjäran, så vore dem omöjligt
att länge 1 staden bo och uppehålla sig.

Detta oaktadt hade hauptmannen efter af
kamreraren vid besöket i Stockholm om våren 1657 gifven
föreskrift gifvit Lappo-boarne vid förut omnämda ting
anmaning att så för extra ordinarie som för ordinarie räntorna
leverera tjäran, icke till borgarena, utan till
uppbördsmannen. För att nu, när bönderna kommo ned till staden
med sin tjära, vid torget mottaga densamma, hade han
därtill beordrat vaktmästaren och gevaldigern, men
borgarena ville icke släppa tjäran ifrån sig, förklarande att
de hade försträckt bonden penningar, hvarföre de hotade
att „sancka sold″, nemligen hela borgerskapet, öfver dem,
„hvilket allt visade sig", skrifver hauptmannen, „ske efter
aftal emellan borgmästaren och Carl Nilsson". Fyra
bönder, hvilka emot förbud hade bortfört sin tjära, hade
hauptmannen satt „i kistan", hvarifrån de ej blefvo lössläppta,
förr än de stält borgen för att de skulle lemna ifrån sig
sin tjära för skulden, men så snart de kommo ut, tog
uppbördsmannen i stället penningar af dem.

Borgmästaren skref också om saken till kamreraren
med beklagande öfver att hauptmannen „är benägen att
gifva orsak till krakel" och protesterande emot hans
förfarande med den förklaring, att, „där en stad för en mans
nytta skulle ruineras, det är aldrig Kongl. M:ts vilja eller
behag″.

„Jag hafver nu en tid", skrifver han vidare, „Gud bättre,
haft ondt i benet, att jag intet hafver förmått gå ut; där hafver
hauptman varit på torget och sagt: jag gifver borgmästaren, herr
Nils och Carl Nilsson och deras svågerskap, alla dem han i hast
hafver kunnat nämna, och mante mig ut med gevär, som intet
kan gå. Jag fruktar den mannen kommer ännu värre ut än som
förr, ty han kan icke regera sitt sinne, — — — Hvad såsom
hans oenighet kan anbelanga, så vet jag mig aldrig hafva gjort
det vattnet orent, som han vill hafva rent, utan efter lägenheten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jul 5 00:14:29 2019 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svenlitt/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free