- Project Runeberg -  Skrifter utgivna av Svenska Litteratursällskapet i Finland XXVIII /
86

(1894)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några blad ur Garlsborgs grevskaps historia 1852-1859

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


„Jag hafver alltid", skrifver han åter d. 5 nov. samma år,
varit och ännu är i den förhoppning, att herr kamreraren ju
äntligen för allehanda orsakers skull en gång ville besöka oss, om
Gud lif och helsa förlänar, antingen tillkommande vinter eller
sommar". Och två år senare i en skrifvelse af d. 26 nov. 1658:
Gud bättre, trätor räcka här fuller till; jag fruktar, de slutas
här aldrig, förr än herr kamreraren sjelf en gång får lägenhet att
presidera".

Blef det emellertid ej några resor af till Finland för
kamreraren, så blef det så mycket oftare hauptmannens
sak att göra öfverresor till Stockholm. De första åren
förekommo de en gång om året, men år 1657 var han
två gånger öfver, och följande år, sedan han redan en
gång gjort denna öfverfärd, kallades han mot hösten
likaledes på nytt af kamreraren. Förhållandet mellan
kamreraren och hauptmannen hade dock efter hand undergått
en förändring. Kamreraren hade lyssnat till och lemnat
gehör åt sqvaller och baktal om hauptmannens åtgöranden
och ej gifvit honom tillräckligt stöd vid de många
invecklade förhållandena inom grefskapet, hvilket nog också
inverkade på hauptmannens afböjande svar. Han
skrifver härom d. 15 sept. 1658 följande:

Ehuruväl jag gerna herr kamrerarens befallningar, i allt
mig nånsin möjligt är, efterkomma vill, faller mig alldeles
odrägligt tvenne gånger om året på egen bekostnad den vägen att resa;
tyckes svårt nog en gång; dessförutan vet jag ingenting där i höst
kunna utträtta".

Detta afböjande utlåtande upptog emellertid
kamreraren illa. Han besvarade det med påpekande af
hauptmannens goda löneförhållanden, på samma gång
beskyllande honom för att icke bekymra sig om grefvens „rätt,
välfärd och privilegier". Hauptmannen blef honom dock
icke svaret skyldig. Han skrifver d. 6 dec. 1658 till
kamreraren och åberopar sig på sin instruktion, däri det
heter, att han skulle, så mycket i hans makt stode, skada
och förderf afvärja eller ock tillkännagifva, där sådant
vore på färde, och detta förmenade han sig troligen hafva
hållit. Där han med öfvervåld och orätt blefve „öfverilad",
hade han ingen annan att klaga för än sin nådige herre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jul 5 00:14:29 2019 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svenlitt/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free