Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några blad ur Garlsborgs grevskaps historia 1852-1859
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
härutaf måste jag subtrahera de oräkneliga andra utgifter, som
dagligen påkomma. Nu vet väl herr kamreraren, det jag hafver
inga andra inkomster än bara min lön, ty mig är icke heller
lofgifvit någon annan handtering att dritva än äfven mitt embete och
tjenst; hjelp Herre Gud! huru mycket skulle nu blifva öfver att
spendera utaf, om jag icke hade haft något sjelf tillförene!
Visserligen hade jag länge sedan varit om intet. Jag kan ej heller
vara så arm, enär en ärlig man kommer till mig, att jag icke
ibland måste prestera då ett stop öl, då ett stop vin etc.,
eftersom han är koren till, och detta icke allena för min egen heder,
utan mer för min nådige herres höga äras skull, som ock eljes är
utropad och befunnen en liberal herre: jag vet visst, att han ville
icke, det jag mer än andra höga herrars betjente skulle krackla
mig fram, dock skall jag med Guds hjelp icke befinnas någon
daglig suput eller slösare. Jag nödgas beropa mig uppå sal.
riksamiralens hauptman vid Korsholm, och vet jag, det han hafver en
del in uppå tredje gången större provision än jag, men enär vi
skole resa ut att expediera omkring våra nådiga herrars län, då
måste jag väl hafva tre resor större besvär än som han; jag vet
ock icke honom i åtta års tid hafva mer än tre gånger varit
öfver till Stockholm. Jag beder ödmjukligen, att detta icke
blifver räknadt mig till otacksamhet, utan jag fastmer uti största
underdånig tacksamhet nyttjar det mig är nådigst förundt med
stadig förhoppning, att där jag kunde vara min nådige herre och
grefve till någon behadglig tjenst, blifver det mig visserligen med
tiden väl belönt: allenast jag, som bäst känner hvar skon mest
tränger, nödgas mig således härmed att excusera och förklara".
På våren 1659 uttalar kamreraren upprepade gånger
sin önskan att snart få träffa hauptmannen i Stockholm
med så stor post som möjligt af indrifna räntor, ja han
uttalar sig 1 en skrifvelse af d. 13 maj så, att man skulle
kunna tro, att ett verkligt vänskapsband rådde emellan dem,
då han säger: „jag förväntar eder med längtan", om man
ej måste antaga, att detta uttryck lika mycket hänför sig
till den motsedda penningeuppbörden som till
hauptmannens person. Emellertid blef det ej mera något
sammanträffande dem emellan, då hauptmannen plötsligen
bortrycktes af döden under sjelfva öfverresan till Stockholm.
"Hos hauptmannen återfinna vi de karaktersdrag af
trohet och nit, som under de stora Carlarnes tid voro
betecknande för den svenska tjenstemannakåren. Grefvens
rätt och bästa gälde för honom framför allt, ja såsom högsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
