Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arwidsson som publicist i Äbo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Schröters Finnische Runen, samt inlämnar redan i början
af året begynnelsen af en uppsats om svenska vitterheten.
När par månader gått, spörjer han af Crohns hvad intryck
tidningen gör i landsorten. „Egentliga medarbetare,
skrifver han den 22 februari, äro blott Linsén och Bergbom.
Den förre öfversätter Lojola och den sednare
Qvinnouppfostran. Det är det vigtigaste de hittills uträttat. Becker
är auctor till recensionen;[1] — — II — betyder Gustaf
Avellan, hofrätts-auscultant och landtjunkare; Gustaf
Idman, student och Candidandus, fördöljer sig under
signaturen — f—n; han är Wallenii brors stjufson. S—m =
Sjöström. Till mitt Fosterland af Linsén. Uppsatsen om
Svenska vitterheten af Arwidsson ..... Hvad säger man
nu om Mnemosyne hos er? Huru många förstå den? Dessa
frågor skulle jag isynnerhet gärna vilja hafva besvarade,
sedan något mera af min nämde afhandling utkommit”.
Uppsatsen om Svenska vitterheten bragte honom
hvarken tack eller glädje. „Våra spökrädda Tidningsutgifvare”,
skrifver han till Crohns den 4 mars, „har jag 7 bekymmer
med, 1 afseende å min uppsatts. Början har jag redan
fått skrifva om, och nu torde jag få utsätta mitt namn,
för mitt omdöme om Gustaf 3. Gud vet om detta hjelper!
Bergbom är alldeles småifrig”. Han hade hoppats att
Linsén skulle införa den, under den vecka han handhade
redaktionen. Uppsatsen, som bär titeln „Öfversigt af de
sednaste revolutionerna i Svenska Vitterheten”, börjar med
den vanliga förkastelsedomen öfver det franska, som
påtrugats svenska folkets djupa och allvarliga väsen, och
öfver svenska akademien, som visserligen inlagt stor
förtjänst om språkets hyfsning, men med „sin trånga
snörlifs kritik",-sin platta, förståndiga uppfattning, sina tomma
äreminnen „uppoffrat all poesi och all gedigenhet i den
prosaiska framställningen". Hans åsikter om Gustaf III,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
