Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arwidsson som publicist i Äbo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
somnambulism, hvari vårt Skandinaviska Norden och
isynnerhet det subordinerade Aura befunno sig, vid början af det
nittonde århundradet". Ej under sålunda om vid Borgå
landtdag icke fans „en enda eller åtminstone högst få,
dem de föregående tiderna hade uppmuntrat att betänka
hvad en stat vore, eller som förstodo dess kraf och
fordringar". „Man trodde det vara nog, blott man
försäkrade sin timliga och lekamliga tillvarelse, blott man ostörd
fick äta sitt bröd och blifva fet, utan att direkte utsugas
af blodiglar eller spanska flugor". För detta dagliga bröd
kröp man inför härskaren på ett sätt, som väkte dennes
missaktning, och under sådana förhållanden tillkom nu
»en konstitution, tillflickad af den fruktande okunnigheten
om nationens höga och heliga kraf".
Med konstitutionen tyckes Arwidsson mena styrelsens
organisation, hvars allmännaste drag anges, dock utan all
granskning, som skulle berättigat till det förklenande
omdömet. Häftigast klandras landtdagen för indragandet
af landets militär. „Statsförfattningens hufvudmoment var
hela landets afväpnande, hvilket skulle försvaras af Ryska
trupper. Man rykte tänderna ur munnen på sig och
nedlade dem på sidenhyenden inför herrskarens thron, samt
ville hellre, såsom tandlös gubbe, födas i det stora rikets
invalidhus, än med ungdomsfriskhet sjelf skaffa sig sitt
uppehälle. Denna dårskap utgör den mask, hvilken
förgiftande fräter roten af all Finsk nationalitet och inre
kraft. Tidens söta matthet eller en falsk fruktan för vissa
hotande omständigheter. gjorde att man ej insåg huru uselt
ett afväpnadt folk snart måste blifva".
Senare delen af uppsatsen är egnad åt
finansförvaltningen och trasslet med det svenska sedelmyntet, som
framställes såsom bevis på de styrandes oförmåga. Deras
förakt för vetenskapliga studier och belåtenhet med den
skolmässiga läxläsningen, hvarpå yttranden anföras, som
säkerligen den tiden voro kännspaka, förklara denna oförmåga.
För lagskipningen funnos däremot dugande krafter; Abo
hofrätt får ett bättre vitsord än senaten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
