Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arwidsson som publicist i Äbo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sjelf, näst sina eller sitt stånds företrädes rättigheter, utan
mer än alla menskliga fördelar. Det gäller att för
fosterlandet våga lif och egendom, stå eller falla, äga allt eller
intet". „Den som förmått fatta detta himmelska tvång,
den som förmått i sitt hjerta förkrossa sjelfviskhetens
hydra, och i flammor och lågor förbränna egennyttans och
afundens skrumpna och murkna idoler, för honom skall
ur denna aska uppflyga en skimrande phenix, och haf och
land, himmel och jord skola stå ljusnade för hans skärade
blickar. Men den som med kallt hjerta, med stelnadt blod
1 sina ådror, eller ofugtadt öga, kan se sitt fäderneslands
öden till mötes, — det vore honom bättre att en sten
hängdes om hans halls och han fördränktes med andra
blinda och öfverflödiga husdjur".
Man må anmärka här och hvar något svagt uttryck,
några misslyckade metaforer, men man kan icke neka att
detta är ett bevingadt tal, lika litet som man kan
underskatta Arwidssons förtjänst att till först hafva framstält
fordran på en lefvande medborgaranda och sökt väcka
den. Och har man ännu i våra dagar känt arten af denna
småsinnade själfviskbet, släktvis fortplantad från vår
bildnings gamla centrum. kan man tänka sig huru allmän och
tung den måtte hafva varit i Åbo på den tiden, huru väl
behöfligt Arwidssons uppträdande var och hvilket misshag
det skulle väcka.
Men med all vältalighet, är artikeln dock fattig på
politiska tankar. Och de få där förekomma voro
alldeles de samma som i de svenska brefven, endast att
litet rökelse tillagts här för Rehbinders räkning. Det
ser ut som om Arwidsson förestält sig att väckelsen och
nyfödelsen skulle kunna åstadkommas på retorisk väg.
Med belåtenhet skrifver han i Lefnadshändelserna:
„Redan n:o 2 af Morgonbladet dånade för vederbörande
såsom hornskall och trumpetljud vid ett björnhide. Alla
förvånades, stirrade och väntade en snar ändalykt på detta
så alldeles nya oväsende".
Såsom i afseende å landet, så viste han ock i
afseende å sin tidning visserligen hvart han ville, men i det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
