Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arwidsson som publicist i Äbo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rum åt början till en af Ehrström insänd, mera sansad och
praktiskt hållen uppsats, „Finska språket betraktadt såsom
Nationalspråk", hvilken i sex numror (12, 14, 19, 22, 35, 37)
ännu icke var slutförd, när Morgonbladet indrogs. Här
förekommer nu den märkeliga analogin att, liksom det
bör finnas blott en religion, så bör ock finnas blott ett
språk hos en nation. Hållbarare var då yrkandet i denna
uppsats att finskan borde införas som föremål för
undervisning vid universitetet och i skolorna. Värkan på
allmänna opinionen af alt detta opinerande i Mnemosyne och
Morgonbladet kan likväl ieke anslås högt; missmodigt
utbrister Arwidsson i ett bref till Crohns: „Hvad menar ni
i Fredrikshamn om nationalitet, som ej hafven en gnista af
den i behåll? Förstår ni det ordet?" I sak vans för finskan
ett lektorat, när universitetet flyttades till Helsingfors, och
i 1848-års skolordning genom Linsén en plats bland
undervisningsämnena. Först när Snellman kom och i Saima, i
stöd af en konsekventare doktrin än romantikens, åter
upptog yrkandet om nödvändigheten af språkets enhet för
nationaliteten och nationalitetens enhet för staten, och
denna lära börjat sitt segerrika lopp genom andarne,
kommo Linséns, Arwidssons, Ehrströms uppsatser till
heders som tidiga förebud. |
I förtäkta ordalag hade Arwidsson antydt att samma
bannlysning, som drabbade svenskan, skulle gälla försöken
att införa ryskan. Hans gamla studentkamrat Erik Gustaf
Ehrström, som tillsammans med Ottelin varit bland de
första, hvilka med stipendium i Moskva vinnlagt sig om
ryska språkets studium, sökte nu som lektor och
examinator värka därför af ärlig och uppriktig öfvertygelse om
dess nödvändighet. Samtidigt som hans uppsats om
finskans upphöjande till nationalspråk drog sig fram genom
Morgonbladet, upptog och angrep han i Mnemosyne
Arwidssons antydning om ryskan, hvaraf utspann sig hvad
Arwidsson kallade „den ryska fejden". Så godt sig göra lät
påpekade Arwidsson vådorna af en förknippning af nationela
tänkesätt och intresse för „den herskande nationens" språk,
seder och bruk. „Då man erfarit huru förderfligt ett annat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
