Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arwidsson som publicist i Äbo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Troligen kände han det, men ansåg klokt att låta
allmänheten få reda på den trygga ställning tryckprässen
öfverhufvud hade hos oss, utan att röja tidningsprässens
prekära läge.
I alla fall blef han upplyst om saken, när chefen för
kansliexpeditionen, statsrådet Carl Walleen kom till Åbo
1 början af maj och lät kalla honom till sig. Samtalet
tyckes hafva tagit en liflig vändning, att döma af hvad
Arwidsson berättar i sina Lefnadshändelser. Walleen
förebrådde honom särskilda förseelser mot
tryckfrihetsförordningarna, men skall därjämte hafva tillagt att Arwidsson
som tidningsredaktör icke als kunde för sig åberopa dem,
då han berodde endast af hofkanslerns godtycke. „Han
uppgaf falskt innehållet af Kongl. Kungörelsen af den
26 martii 1798 etc. etc. etc. Då jag sökte föra honom på
bättre tankar, hotade han mig med ett officielt bref, och
ett anmälande i senaten. Ehuru detta skedde med all
höflighet, fruktade jag dock att han skulle handla efter
sina nu yttrade åsigter samt utsprida dem till andra. För
att förebygga detta, skref jag en vederläggning af hans
yttranden, utan att nämna orsaken härtill eller uppgifva
honom, och införde den i N:o 20 af Morgonbladet”.
Denna uppsats, ehuru delvis besjälad af vackra
känslor, var en stor taktlöshet. Han måste erkänna och
erkänner äfven att hofkanslern, i detta fall Walleen, på
grund af kungliga brefvet och instruktionen af 1802 egde
fullständig indragningsmakt, men Walleens ord tyckas
hafva fallit sig så, att han mente sig kunna utöfva den
redan på grund af Gustaf Adolfs kungörelse och påbud
af 1798, hvilket Arwidsson bestred, och nu kunde han icke
neka sig nöjet att slå en sådan hög herre på fingrarna.
I uppsatsen aftrycker han förordningen och visar
öfverlägset huru den bör förstås. För hans sak var denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
