- Project Runeberg -  Skrifter utgivna av Svenska Litteratursällskapet i Finland XXVIII /
119

(1894)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arwidsson som publicist i Äbo

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Att offentliggöra deras samtal och det i en sådan ton,
kunde ej annat än djupt förbittra den maktegande, som
tykte sig hafva visat Arwidsson all välvilja genom att
enskildt resonnera om saken. I uppsatsen antyder
Arwidsson på intet sätt hvem hans vedersakare är, men eftersom
Walleen sörjt för att deras samtal var bekant i Åbo, viste
man ju hvem tillrättavisningen gälde. „Mer än ett år
efteråt, så slutar han i Lefnadshändelserna berättelsen om
sin ordvexling med Walleen, har jag hört att han aldrig
kan förlåta mig detta slag. Han föregifver att jag
publicerat hvad han i all vänskaplighet yttrat för mig, ehuru
hela Åbo stad genast kände mitt samtal med honom och
det sammas innehåll. Men sjukan är 1 korthet den, att
mannen är i högsta grad högmodig och finner det
oursäktligt, att man vågat öfvertyga honom om misstag!”

Om sjukan var mindre hos Arwidsson kan vara ovisst,
men att det var i hög grad oklokt handladt lär ingen kunna
betvifla. Denna fåfänga och denna lust att topprida
förklarar till en god del hvarför Arwidsson med all sin
entusiasm, sin talang och sin dialektiska skärpa kom så snart
till korta vid den vackra mission han åtagit sig. Efter
att hafva medgifvit hofkanslern indragningsmakt, men åt
tidningsredaktören vindicerat likafullt samma ställning till
tryckfrihetslagen som den öfriga prässen, gör han i sin
uppsats en fin vändning: „Häraf följer dock ej att han
[hof-kanslern] skall betjena sig af sin makt och icke kan
förunna den felande att få njuta sina rättegångsförmåner sig
till godo". Han äger väl rätt att skrida till indragning,
»men det står honom äfven öppet, att i laglig ordning
låta tilltala den, som anses hafva brutit mot gällande
tryckfrihets författningar eller öfverskridit gränserna af
förunnade privilegier. Den lag, som lemnar magten, ålägger
ej alltid, utan blott tillåter dess begagnande". Men då
det således berodde af Walleens godtfinnande att göra det
ena eller andra, bjöd väl den enklaste försiktighet att icke
reta honom.

Ja, det fans ännu en annan bevekelsegrund än
egenkärleken, till att han sålunda drog saken inför

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jul 5 00:14:29 2019 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svenlitt/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free