Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arwidsson som publicist i Äbo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allmänheten: dess medhåll kunde vara ett korrektiv mot
godtycket, och därmed kunde vår publicistik göra ett steg
framåt. „Vi äro öfvertygade, så slutade han uppsatsen,
att man blott i nödfall tillgriper de strängaste medlen;
men vi tro ock att de, i annan händelse, hafva på
allmänheten en verkan motsatt den åsyftade. En godtycklig
magt hos den ena medborgaren öfver den andra väcker
alltid ovilja och misshag; men om den nyttjas utan
tvingande omständigheter, skall den säkert reta emot sig
allas förbittring och harm. Och den, som faller för ett
sådant godtycke, skall i mängdens ögon framstå såsom
den goda sakens offer; han och hans åtgärder skola väcka
mera uppmärksamhet och förtroende, emedan man ser dem
ett mål för det man anser vara förföljelse, och man skall
till och med ursäkta hans felsteg, blott derföre att han
icke i laga ordning dömes, utan korteligen förkrossas“.
Mycket riktigt och väl sagdt, men han fick icke
allmänheten med sig, och yttrandet fick tycke af ett hot, som
hade det svåra felet att vara tomt. På honom själf visade
det sig innan kort att man nog allmänt kunde klandra
indragnings-åtgärden, utan att därför ställa sig på den
träffades sida.
Tilldragelsen föranledde Arwidsson emellertid att
författa ett nytt vältalighetsstycke, om „Tryckfrihet och
Offentlighet", som på 16 kvartsidor fyller numrorna för den
16 och 23 juni. I ett lifvadt, men enklare och mindre
öfverlastadt språk, framlägger han sina åsikter om staten
och yttrandefriheten och särskildt prässens betydelse för
densamma. På grund af de ädlaste Thorildska satser
utvecklar han en så frisinnad uppfattning af statslifvet, som
väl sällan en romantiker kommit sig till, förr eller senare.
Staten „är icke en stel form, som jernhård
motarbetar allt lif och all utveckling, den är tvärtom en
lefvande organism", skapad af „kärleken, d. ä. den
ligifvande, förenande, ordnande och försonande princip, som
närmar individerna till hvarannan, gjuter samdrägtens ande
öfver menniskoslägtet och kallar det att i slutet förbund
sträfva till sitt höga mål, sitt eget fullkomnande". Lagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
